Jag har då aldrig kunnat motstå en lista

Vem är i rummet med dig just nu? Jag är ensam, men jag vill gärna tänka att mormor, som skulle ha haft födelsedag i dag, är här också.
Vem skickade du senaste sms:et till? Min chef på översättningsbyrån.
Vem saknar du mest just nu? Min syster Korven. Och mormor.
Var är din mobil just nu? Den ligger här bredvid och håller tyst, precis som den ska.
Vad var det senaste du åt? En grillad surdegsmacka med västerbottensost, lite pliktskyldig ruccola och massor av dijonsenap. Bor jag i Stockholm, eller?
Vad ser du mest fram emot just nu? Att sagda syster Korven kommer hit i helgen och tar hand om mig medan min man är i Italien (och säkert har jättetråkigt och äter usel mat). Vi får fyra hela tala-till-punkt-dagar tillsammans. Det har vi inte haft på fem år.
 Om vad tänker du just nu att ”näe, jag vill inte”? FÖRSÄKRINGSKASSAN.
Vems hem var du senast i (ditt eget räknas inte)? Herregud, jag kommer inte ihåg. Jag är okry för tillfället och hålls mest hemma i mitt eget hybble.
Vad står på ditt “schema” idag? Ingenting, förutom något avsnitt av Forsyte-sagan och lite stickning.
Vad finns till vänster om dig där du sitter/står just nu? Skrivbordshurts och fyra fullproppade, tämligen osorterade bokhyllor.
Om du tittar rakt fram, vad ser du då? En enorm datorskärm och en pytteliten tigerpennvässare.
Vilken blogg besökte du senast? Visalisas. Jag knöck denna lista av henne.
Vad vill du helst av allt göra just nu? Kunna springa runt sjön. Eller för all del promenera runt sjön. Eller orka göra en solhälsning. Eller kanske tömma diskmaskinen!
Om du fick välja en “superkraft”, vilken skulle du välja och varför? Att kunna resa i tiden.
Är det en superkraft? Vet inte, men jag väljer att betrakta det såsom en dylik. Jag är fruktansvärt, obeskrivligt frustrerad över att jag inte kan resa tillbaka och snoka. Jag tar det som en personlig förolämpning att det inte går.
En låt du gärna lyssnar på om och om igen just nu? ”Battery” från Metallicas S&M-konsert. ”Psychosocial” med Slipknot. ”Livet i regnskogarna” med Electric Banana Band. Och ”Watch the World Go By” med Lake Heartbeat. 
Härligaste ljudet just nu? Jag har inte hört det än i år, men jag längtar mycket efter ljudet av ett jättegäng gråsparvar som sitter i någon häck och tjabbar som vettvillingar. Det och måsskrik är mina bästa sommarljud.
Något du skulle vilja lära dig? Vad vill jag inte lära mig? Jag vill vässa tyskan och lära mig anständig italienska. Jag vill ta tusen Shakespearepoäng i Oxford och lära mig allt som finns att veta om Edward de Vere. Jag vill lära mig att pochera ett ägg. Jag vill lära mig att restaurera hus. Jag vill lära mig allt som Sätergläntan har att bibringa mig som stickerska. Jag vill lära mig att cykla utan att hålla i styret. Jag vill lära mig att spela trummor. Jag vill lära mig att deklarera själv. Jag vill lära mig att göra en inbakad fläta.

Tre saker i din väska: Levaxin, mobilladdare, fem-sex bortglömda och regelbundet återupphittade läppglans/läppstift. ”Nämen! Det DÄR! Var det HÄR det var!”
Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu? Jag vill alltid befinna mig på Österlen.
Nattuggla eller morgonpigg? Fruktansvärt morgonpigg. Det är förresten den främsta anledningen till att jag lärde mig sticka. Som liten vante vaknade jag ofta många timmar före övriga familjen. Var det sommar smög jag ut i skogen och lekte, var det vinter satt jag kvar i sängen med några nystan och stickor jag knyckt ur mammas sekretär och lärde mig sticka med hjälp av Malins praktika. Den är för övrigt värd ett eget inlägg! Det ska jag skriva snart.
Det första du tänker på när du vaknar? ”Men vad sysslar de jävla grannarna med NU då?”

Vad spenderar du helst pengar på? Riktig mat. Bra garn. Hemskt, hemskt, hemskt gärna ett hus, och gärna snart, apropå grannproblematiken ovan.
Vem kramade du senast? Min sömndruckne man.
Vem pussade du senast? Sagde man.
Vad är du rädd för? Filippa Reinfeldt.
Vad gör dig glad? Micke Lindgren i Grotesco. Garn. Barn.
“Pryl” du saknar mest just nu? Jag har alla prylar jag nånsin kan behöva.
Favoritglass? Den jag mixar ihop själv av frysta körsbär, vispad grädde och en duktig nypa vaniljpulver.

Nytt intresse

Ett nytt intresse i mitt liv tycks ju alltså vara små rätstickade koftor. Jag rafsade ihop den här för ett tag sen, när jag var djupt inne i en Shakespearefilmfas. Det behövs som bekant enkel, otjafsig rätstickning då och för en sån som jag, som tar så evinnerligt lång tid på sig med projekten, är det ibland skönt med något litet som faktiskt blir FÄRDIGT inom tämligt överskådlig framtid.

20130302_-2

Garnet är Eco Baby Wool från Marks&Kattens och det var väl inte så dumt.

Mönstret hittade jag här, hos Svea. Det var en väldigt rolig stickning och jag rekommenderar mönstret å det varmaste. Det kommer säkert att bli fler såna här. Snart har varenda unge i bekantskapskretsen en rätstickad, eventuellt växtfärgad kofta med kontrasterande kanter.

20130302_-3

 

Äntligen – ena fårafilt

Kolla här då! Garnet tycks ha varit på villovägar ett tag innan det nådde mig, men nu är det alltså dags. Snabbmiddag, tekopp, rota fram älsklingssticka nr 3 och så LÄGGA OPP!

bild-10

Detta ska alltså bli den fullkomligt enastående filten Rams and Yowes av Kate Davies, en av mina favoritdesigners, och garnet är från Jamieson & Smith. Jag har längtat länge efter att få prova det.

Garnet ska enligt utsago också räcka till den lilla fåraprydda baskern Sheep Heid som även den kan skönjas på bilden om man kisar ordentligt. Det vore väl trevligt!

Liten monstertitt

Ungefär så här blev monstret och monstrets unge! Min man tog bättre bilder med sin rymdskeppskamera men han hinner ju aldrig sätta sig och göra dem bloggklara, så min taffliga mobilbild får duga tills vidare.

bild-8

Roligt och pilligt var det och namnsdagsbarnet som fick dem i present blev nöjt.

Och annars duttar jag med lite av varje. De senaste dagarna har det blivit mycket Lidiya. Bara hälften kvar nu…

bild-7

 

Löjl och fånerier

Varför jag väljer att sticka sockor som ska sys ihop vet jag icke, och varför jag väljer att göra det två gånger vet jag icke heller. Söta är de ju, men den där sömmen under foten är faktiskt inget vidare. Till saken hör att mina Debbie Bliss-grejer alltid blir för stora (våga vägra provlappar!), så de här lär väl inte passa förrän mottagaren/offret är stor/stort nog att gå, och då tror jag inte att en söm som löper längs hela undersidan av foten känns sådär jättekul.

Nå, men roligt sticke var det ju och skaplig på att sy ihop grejer är jag ju, så det får vara gott så.

sockor och monster

Baby Cashmerino som vanligt. Jag har så väldigt mycket Baby Cashmerino. Baby Cashmerino-lådan är som ett par såna där guldbyxor – det kommer mer och mer och mer oavsett hur mycket man öser ur den.

Den lilla tingesten som ser ut att vara en sparkbyxa till ett mycket märkligt skapt spädbarn är i själva verket början på ett monster, som ska stoppas och få ögon, ficka på magen samt liten telning: Daphne and Delilah.

Monsterinspirationen hittade jag hos denna fullkomligt fantastiska stickerska.

Lilla apelsinen

Nu är den lilla växtfärgade historien klar.

Lilla apelsinen

Lilla apelsinen

Det är ju alltså växtfärgad ull i fyra olika orange nyanser och en grön som kontrastfärg. De orange nyansskillnaderna var ganska påtagliga i början och är det väl fortfarande i skarpt ljus, men det blev bättre efter en ordentlig tvätt. Och min främsta tanke var ju ändå att en liten del av mitt växtfärgade berg skulle komma till faktisk, praktisk användning. Allt måste inte vara perfekt.

Mönstret heter alltså Tomten och det finns att köpa här för den som inte har turen att få tag i böckerna ”Knitting Without Tears” eller ”The Opinionated Knitter”.

Jared Flood gjorde denna underbara vuxenversion av Tomten för några år sen. En sån vill jag rackarns gärna sticka nån gång.

Jag har väldigt mycket barnplagg på stickorna nu – jag tycks ha drabbat av ett enormt ”avslutningsryck” och små projekt känns väl mer lättavslutade än stora… Få se om jag kan lyckas visa nåt vuxenplagg också snart – om så bara en mössa!

lillaapelsinen2

Glada ungar = glad stickerska

Det är så härligt att se att ens med oändlig kärlek hoptotade små alster faktiskt kommer till riktig användning. Att de blir vardagsting som brukas, tvättas, slits.

Filtar och älsklingar

Hearts And Stars Blanket, Zoë Mellor. Jag har stickat tre stycken hittills och fler lär det väl bli. Garnet är det gamla vanliga Baby Cashmerino.

mössälsklingarOch så Pixie Hat ur Simply Baby av Debbie Bliss, som jag har bloggat om tidigare. Den rödrandiga var den första jag stickade – minsta storleken för 0-3 månader. Lille Kapten är ju dock avsevärt större, som synes.