Tusen mössor till

bild (7)

Nu betar vi av resten av mössorna så att vi kan gå vidare sen.

Den här gröna har varit i flitigt bruk i vinter. Precis som Garter Ear Flap Hat är den påhittad av Purl Bee och beskrivningen finns här. Jag hyser mycket stort mössförtroende för Purl Bee, det blir snyggt och bra varenda gång.

Garnet är ett väldigt mjukt och fint ett från Rowan som jag har haft liggande i stashen i många år. Banderollerna är tyvärr borta men jag tror att det är nån av deras kaschmirvarianter.

Jag lät med flit bli att sätta tofsboll på mössan för att den skulle kunna rymmas under luvan på overallen eller under en extramössa för den händelse att Mårran kom dragande med riktig iskyla.

mössa och krage

På bilden ovan skymtar även den utmärkta löskragen Heartwarmer. Först stickade jag en i samma garn som gröna mössan, men den försvann tyvärr spårlöst efter första användningen. Då fick det bli en i svart Eco Alpaca i stället eftersom det gröna garnet var slut. Den har varit en kär vän hela vintern igenom. Egentligen kanske man borde ha en löskrage själv också. Varför ska det superpraktiska enbart vara förbehållet barna?

En dag för ett par månader sen, när vi lastade ur bakluckan på bilen, såg jag nåt på marken som kändes vagt bekant. En genomblöt, väldigt smutsig trasa – gröna löskragen! Hela långa vintern hade den legat på gräsmattan på vändplanen och slaskat. Jag tvättade den säkert tio gånger, trots att jag förstås visste att det var kört. Synd på det fina garnet. Det hade varit bättre om vi hade tappat den nånstans där nån annan kunde ha hittat den och fått användning för den.

blå luva 1

Och avslutningsvis ännu en Vålåluva fast i vårigare fason. Åskblått Arwetta Classic. Snygg färg på detta barn.

blå luva 2

Lokala luvan

Spanarn har vuxit ur sin Garter Earflap och behövde en ny mössa – gärna en som matchade vinteroverallen. Vi har en ny garnaffär här i Halmstad, Nystan och härvor, och där hittade jag fantastiskt alpackagarn i precis samma färg som läderetiketten och blixtlåsflärparna på sagda vinteroverall. Garnet är jättenärproducerat – det kommer från gården Bokbacken i Simlångsdalen en liten bit utanför stan, och ullen i just mitt garn kommer från en alpackafröken som heter Danielle och vars färg kallas medium fawn. Underbart på så många sätt.

pappa dagge luva

När man är ute vid havet behövs det dubbelmössa.

dubbelmössa2

Modellen jag valde heter Vålåluva och finns i Camilla Skorups fina lilla bok ”Sticka till småtting”. Den är full av härliga grejer som Spanarn skulle behöva, bland annat en seglarolle i halvpatent som verkligen vore fin till våren.

bild (2)

Jag stickade på st 2,5 eftersom jag ändå alltid stickar alldeles för löst. Sen gjorde jag en tofs fast jag egentligen inte kan. Det blir bättre nästa gång.

Ja, tjingeling så länge då!

havet

Lilla räven

20150209_164555 (1)Den här lilla rävmössan har väl ingen människa som tittar på internet ibland kunnat missa. Jag hittade ett nystan Felted Tweed i den perfekta rävfärgen i garnskåpet och det vita tror jag är Rauma Finull. Och sen bar det av! Det var rundstickning med intarsia och det var förkortade varv och det var vikningar och vändningar och intagningar och hit och dit. Och det var definitivt ingen tv-tittning under arbetets gång.

Den passade inte alls på Spanarn, men på lilla J funkade den desto bättre. Jag övervägde att sticka en ny, modifierad till Spanarn, så att de båda kunde åka i bredd i sina vagnar och vara rävigast i stan, men det blev förstås ingenting med det.

räv

(Jamen fy fan för intarsia.)bild (12)

En bra mössa till en bra kvinna

 

Herregud, vad jag har stickat! Det har varit en rent vettlös produktion de senaste månaderna, men jag har varit väldigt osugen på allt vad datorer heter, så något bloggande har det inte kunnat bli. Nu är jag dock av försörjningsskäl tillbaka framför datorn så nu börjar väl det värsta skärmmotståndet lägga sig. Två tröjor, två par strumpor, ett par magnifika vantar, en halv väska och otaliga mössor har jag att visa. Och då har jag säkert glömt en massa.

Först ut: En bra mössa till en bra kvinna. Jag stickade ju en Garter Earflap Hat till Spanarn i höstas, och den var det många som gillade. Bland annat ville den älskade personen på bilderna nedan ha en egen. Jag vet inte många vuxna som kan bära upp en mössa av detta slag, men Rina spelar i en helt egen liga, som synes.

IMG_3745”Vad är det för underbart hus Rina befinner sig i/framför” tänker ni förstås när ni ser dessa bilder, och då kan jag berätta att det är Lis Mejeri, som hon bebor och driver tillsammans med sin livskamrat patron Blidberg och en och annan fyrfoting. Ta en titt!

IMG_3716Mössdetaljer: Garter Earflap Hat efter PurlBees beskrivning. Jag tror att jag använde stickor nr 4,5 och att garnet var Rowan Cocoon vet jag med bestämdhet. Om man gillar förkortade varv är det mycket trevlig stickning.

(Jag stickade en till mig själv också, men den repade jag upp omedelbart efter första provningen framför spegeln…)

THE vintermössa

bild (36)Nu har även jag testat Garter Ear Flap Hat från Purl Bee och herregud vilket bra påhitt den är. Den går ner långt över pannan och ligger så fint över små öronen och lilla nacken och värmer. Det är rätt varmt i Halmstad i dag men min tappra, genomtrötta, rödögda lilla unge ställde ändå upp och poserade i EN SEKUND.

bild (49)Sen fick det räcka.

bild (51)Dagge fick den ljusgrå (i Eco-Alpaca från Viking) och hans polare lilla J fick den gråblå (i Cocoon från Rowan). De kommer att vara snyggast i sandlådan i vinter.

Mössorna är nog rätt små i storlekarna – Dagge och J är blott varsitt år fyllda men passade ändå utmärkt i ”kid”-storleken. Min sköna böna Rina har beställt en till sig själv också. Hon är ett nätt men likväl vuxet kvinns, så hon ska väl ha Adult XXXL då.