Tusen mössor till

bild (7)

Nu betar vi av resten av mössorna så att vi kan gå vidare sen.

Den här gröna har varit i flitigt bruk i vinter. Precis som Garter Ear Flap Hat är den påhittad av Purl Bee och beskrivningen finns här. Jag hyser mycket stort mössförtroende för Purl Bee, det blir snyggt och bra varenda gång.

Garnet är ett väldigt mjukt och fint ett från Rowan som jag har haft liggande i stashen i många år. Banderollerna är tyvärr borta men jag tror att det är nån av deras kaschmirvarianter.

Jag lät med flit bli att sätta tofsboll på mössan för att den skulle kunna rymmas under luvan på overallen eller under en extramössa för den händelse att Mårran kom dragande med riktig iskyla.

mössa och krage

På bilden ovan skymtar även den utmärkta löskragen Heartwarmer. Först stickade jag en i samma garn som gröna mössan, men den försvann tyvärr spårlöst efter första användningen. Då fick det bli en i svart Eco Alpaca i stället eftersom det gröna garnet var slut. Den har varit en kär vän hela vintern igenom. Egentligen kanske man borde ha en löskrage själv också. Varför ska det superpraktiska enbart vara förbehållet barna?

En dag för ett par månader sen, när vi lastade ur bakluckan på bilen, såg jag nåt på marken som kändes vagt bekant. En genomblöt, väldigt smutsig trasa – gröna löskragen! Hela långa vintern hade den legat på gräsmattan på vändplanen och slaskat. Jag tvättade den säkert tio gånger, trots att jag förstås visste att det var kört. Synd på det fina garnet. Det hade varit bättre om vi hade tappat den nånstans där nån annan kunde ha hittat den och fått användning för den.

blå luva 1

Och avslutningsvis ännu en Vålåluva fast i vårigare fason. Åskblått Arwetta Classic. Snygg färg på detta barn.

blå luva 2

Ylleolle

I dag ska det inte handla om mössor, tro det eller ej, men barnsticke är det förstås fortfarande. Jag har inte tid med några storsticken nu. Barnattiraljer och vantar är vad som hinns med. Gott så – snart är ungen 14 och helt ointresserad av att umgås med mor. Jag kan sticka storkoftor då. Gråta över hur hastigt tiden flyr och sticka storkoftor.

Loki fram

Dagens barnsticke är som synes ännu en Loki. Den lilla svarta från i höstas är urvuxen. Jag påbörjade den här nya i januari och avslutade den bara nån vecka senare. Nu har den varit i bruk ett par veckor och jag måste ju verkligen säga det vi alla redan vet – ylleolle är ett mycket bra plagg. Lagom varmt, lagom svalt. Och så väldigt mycket skönare för ögat än miljöfarlig uniformsfleece från det där företaget som börjar på P…

Loki bak

Garnet heter Louet Riverstone. Jag köpte det på Strikk i Göteborg för evigheter sen med målsättningen att sticka en Little Majolica till Kommandoran, men det blev aldrig av. Det var härligt att sticka i och färgerna är fantastiska men så värst imponerad av kvaliteten är jag inte – tröjan har som sagt varit i bruk ett par veckor men den filtar och noppar sig redan. Jag har en del kvar i andra färger också men det får nog bli mössor av det.

loki och luva

Jag älskar Loki. Och den här lilla knäppisen.

 

Ur spår, gubbjävlar!

Pow! Gudrun for president!

Gudrun

Jag har stickat vantar till mina systrar. Korven fick ett par Gudrun, förstås. Som alla vet är detta det bästa vantpåhittet världen skådat sen Eunny Jang knåpade ihop sina Anemoi för snart tio år sen.

Beskrivningen är otroligt välskriven och det var riktigt krävande stickning, jag fick ta en lång paus mellan första och andra vanten eftersom min hjärna är så trött, men det var roligt ändå och jag är väldigt stolt över resultatet. Snacka om meningsfullt handarbete. Till vintern hoppas jag ha gjort ett par till mig själv också.

(Jag använde Rauma Finullgarn och st 2,5.)