Avd. sånt som blev sjukt bra

 

tangled-yoke-5

Här har vi min gallgröna ”Tangled Yoke Cardigan” av Eunny Jang.

Garnet är Rowans Felted Tweed i nyansen ”Pickle”.

tangled-yoke-4

När jag började planera det här sticket i Herrens år 2008 visade det sig att nyansen jag hade valt skulle utgå (mina älsklingsfärger gör alltid det), så jag fick jaga som en vettvilling för att få tag i den – jag dammsög verkligen nätbutikerna och mejlade kors och tvärs med alla möjliga stackars människor på andra sidan Atlanten, men det lönade sig ju. Jag fick tag i mitt garn till sist och har fyra eller fem nystan kvar, faktiskt. De ska användas med andakt när det rätta projektet kommer i min väg.

Vågrät flätstickning hör åtminstone inte min vardag till, men när jag väl fick kläm på det var det magiskt roligt. All flätstickning blir ju logisk efter en stund, flätorna visar själva vart de ska. Jag minns att jag stickade hela oket i ett sträck, det gick inte att lägga ifrån sig.

tangled-yoke-3

Som vanligt hade jag problem med kanterna. Jag slarvar ofta med planeringen där och plockar upp för tätt, vilket ju bara resulterar i sladder och slafs. Den här framkanten gjorde jag nog om två gånger innan den blev som den skulle. Knapparna hittade jag på Wincents garner i Stockholm, om jag minns rätt.

tangled-yoke-1

Jag började alltså sticka den här 2008, så den har legat och väntat länge. Men i höst åker den på! Den kommer att bli extra fin till en enkel, svart ylleklänning och täta strumpor, men den står sig nog ihop med ett par jeans också. Jag är så stolt över den! Den inbegriper så mycket av det som gör stickningen så lockande: bra material, färgglädje. fiffiga konstruktioner, nytt och gammalt tänk i ljuv förening. Omsorg. Sticka genast en egen, du som inte har gjort det än!

Leva farligt

Nu har jag klippt i både det ena och det andra. Det var länge sen jag satte saxen i ett sticke, så jag behövde friska upp minnet, och det gjorde jag med hjälp av den utmärkt tydliga och informativa bildserien i två avsnitt som Eva-Lotta Staffas la upp på sin blogg tidigare i våras (tusen tack för det!):

1) Klippa upp

2) Kanter

Eftersom jag är extrarädd om fårafilten fick ett annat projekt ställa upp som övningsobjekt först.

bild (16)

Det är en fäll i halländsk binge som nu ska blockas, så småningom monteras på fårskinn och därefter få ett eget inlägg.

Det hela såg väl ut att avlöpa skapligt, så jag kände mig tillräckligt säker för att gå vidare med fårafilten och nu sitter jag och stickar ”första” kanten, som utgörs av drygt 900 maskor. Det är en sann fröjd. Vilket fantastiskt garn! Fast lite varmt blir det allt. Tur att man har en fläkt. Och markiser.

bild (14)

bild (15)

Bröllopsblomster

I dag för en månad sen gifte vi oss. Det var litet och enkelt. Och ändå så stort.

bild (13)

Min vackra bukett. Omsorgsfullt fotograferad och därmed på sätt och vis bevarad för framtiden, men jag vill ha något mer konkret också. Något att ta i. Fortsätta hålla i. En fortsättning.

bild (11)

Och det som då ligger närmast till hands för mig är och förblir ju garn. Därför: provkartor från Jamieson & Smith, rutpapper, färgpennor, pärlbyttor. Kludd, lek, grubbel. Stay tuned.

Man har väl principer

Häromveckan beställde jag två härvor sockgarn från Wollmeise, egentligen mest för att se vad det är alla väsnas om så dant. Jag fick nys om den här för ett tag sen och blev rätt sugen på att sticka den, men när jag kollade upp det rekommenderade garnet visade det sig att det är en helt galen cirkus kring det. Det går inte att få tag i såvida man inte sitter i givakt framför webbshoppen vid bestämda tider och, när shoppen väl öppnas, är extremt snabb i vändningarna så att ingen knycker det man har lyckats paxa ur ens kundkorg! Sånt där halabaloo är jag allergisk mot, man har väl principer, men samtidigt lovordar folk verkligen garnet och det såg ju onekligen härligt ut. Så jag beställde hem två härvor sockgarn för att kolla läget. Igår kom det. Jag kan aldrig vänta med att öppna garnpaket, så jag slet upp det direkt i bilen.

bild (8)Snyggt och redigt paket. På baksidan var det fullt med tyska sticktermer översatta till engelska och förutom garnet hade de lagt med en liten påse gummibjörnar. Jag äter inte godis, men det gör min man, och rart var det ju hur som helst.

Jaha, och så GARNET DÅRÅ. Jag tror att jag nu så smått begriper cirkusen kring detta, för kära nån vad gött det är. Otroligt djupa, nästan glödande färger, och ljuvligt att ta i.

bild (9)

Jag är inte i första hand en sockstickerska, jag vill ha svarta, tunna köpestrumpor i ekologisk bomullstrikå, men jag har alltid Eunny Jangs Bayerische i bakhuvudet, och det här garnet vore verkligen ett så pampigt projekt värdigt. Annars kan det bli en tunn sommartopp/tröja till någon vuxen eller ickevuxen person. Eller mössor eller tunna höstvantar. Och på fredag morgon klockan åtta sitter jag säkert på pass framför datorn för att försöka knipa en härva spetsgarn till den där sjalen. En princip som inte kan omvärderas är ingen bra princip. 

 

Kaschmir till min mor

Här har vi ett par meter mosstickning i någon väldigt len kaschmirhistoria från RYC som jag hittade i gömmorna när vi flyttade i fjol och nu har färdigställt samt befransat. Förhoppningen är att min mor ska finna den så pass osticksig att hon kan tänka sig att linda den om halsen framåt hösten.

bild (6)

Exakt vilket garn det rör sig om vet jag tyvärr inte, jag hittade inga banderoller, men det är supermjukt och var väldigt fint att sticka i. Färgen lyckas jag inte göra rättvisa – här nedan blev den ju snarast pistaschskrikig – men den är alltså ljust gröngrå. Precis samma färg som mammas ögon.

bild (5)

Nu ska den slås in i ett utan-någon-särskild-anledning-alls-paket och skickas till mamma. Det är inte säsong för halsdukar, men jag gillar att ha saker klara i förväg och lägga undan ett par månader. Det blir som att få en present sen när det väl blir dags att börja använda dem. Man hinner ju glömma lite. Och paket kan man gott skicka lite oftare, bara för att det är roligt.

bild (7)

Två inlägg på samma dag!

I dag fick snoppkaninen en melankolisk liten kompis.

Man blev ju lite orolig först. ”Vad är det HÄR för en pungkula nu då”, sa min man och suckade lite när han såg det hela ta sin början. Man får förstå honom. Han tvingades ju följa snoppkaninens tillblivelse på ganska nära håll.

bild (3)

Men sen redde det ut sig rätt bra. Kolla fötterna. De är ju så söta att man dör.

bild (1)Mönstret är från Ysolda Teague och heter ”Elijah”. Jag har stickat på strumpstickor strl 2 mm och det gick väl åt ett halvt restnystan Rowan 4 Ply Soft i ljust gråblått. Det blev en ganska liten och fast fant, precis som jag hade tänkt mig. Till ögon fick han franska knutar. Några såna hade jag inte gjort på flera år, så där fick jag friska upp minnet en aning med hjälp av Youtube.

Ja, det var nog allt jag hade på hjärtat i dag.