Höstklyscheri

IMG_5312Jaha, nu ruskar det i ordentligt osv. Bärbuskarna är nedklippta, växthuset är städat och persikoträdet skiftar i orange och rött. Det känns som att det var i går det dignade av frukt. Tiden går rasande fort när man har ett litet pyre som babblar och joggar och härjar och bånglar och krånglar och snarkar och skrattar och gömmer sig och hittar och tappar och välter och gungar och sjunger.

Höst och vinter är min bästa tid. Svalka, luft som går att andas, nystart. På hösten ska man köpa nya manchesterjeans och gå igenom sitt pennfack ordentligt. Ett par tjocka sticketröjor och ett par duktiga kängor behöver man. Och gärna en ny kurs av något slag att sätta tänderna i.

I år lägger jag främst krutet på sticketröjorna, och särskilt då dylika till lilleman. Clara drog igång en KAL i somras som jag inte var sen att haka på – och tro’t eller ej, men jag slutförde faktiskt också, och med skapligt resultat dessutom.

IMG_5330 Loki av Ragga Eiriksdóttir. Garnet, Eco-Alpaca från Viking, hade jag i stashen redan. Det var faktiskt så att jag inom en kvart från det att jag anmält mig till KAL:en hade börjat lägga upp. Underbart att bara kunna stega upp för trappan och rota fram nåt som passar. Det HAR onekligen sina fördelar att vara garnhoarder.

Koftan stickas uppifrån och ner och klipps upp efter blockningen. Flerfärgsstickningen blev väl sådär – min rundsticka var för kort och allt kändes lite tjorvigt, så jag hittade aldrig flytet och allt jämnade inte ut sig i blockningen. Fullt dugligt blev det likväl. Okmönstret är verkligen vackert. Om jag gör en till i nästa storlek får den nog förbli en tröja, just av den anledningen.

IMG_5300Det var väldigt snålt med steekmaskor, så jag fegade ur och övergav tanken på att sätta i blixtlås. Det kändes tryggare att bara klämma dit knappar i stället. Även dem hade jag i stashen. Jag tror att jag kanske köpte dem på Knapp-Carlsson i Göteborg när jag letade knappar till den giftgröna koftan

IMG_5329Det är inte lätt att fota barnet numera, det har alltför bråttom. Så värst många rakt-framifrån-bilder blir det sannerligen inte. ”Daggeeee, titta hiiiiit lite då.”

Strumpchock

bild (62)

I somras råkade jag helt inofficiellt haka på Dödergöks sockutmaning. Det började med de knallrosa våffelstrumporna – de gav mersmak, det var så roligt att sitta och mickla med hälar och tår, och jag har köpt på mig en väldig massa sockgarn från Wollmeise det senaste året så det passade ju bra. Fyra par randiga blev det.

Jag stickade helt på fri hand med målsättningen att värka fram det optimala strumpreceptet för just mina fötter. Strumpor som sitter perfekt och som jag så småningom kan sticka i sömnen.

bild (67)

Par nummer ett. De ser ut som en godisbutik luktar, så de fick heta Lördagsgodis. Randningen är 9+9 v, vilket jag tycker blev lite för brett. Det rosa garnet är Wollmeise Twin i färgen ”Tutu” och det vita är vanlig vit Regia. Observera den fula upptagningen längs hällapparna. Den gav jag mig den på att jobba bort.

bild (63)

Ful upptagning i närbild. Blä.

bild (64)

Men på andra strumpan hittade jag på nåt trick som inbegrep att lyfta lite fler maskor än vad som egentligen är sticktekniskt lämpligt och därigenom få en ”rätfläta” att plocka upp längs med. Jag ska försöka fota det hela nästa gång, för jag kan absolut inte förklara hur jag gjorde. Snygga hälar blev det från och med nu, i alla fall.

Den gröna ovan stickade jag när min trädgård stod och risade ihop som värst, så den heter Kirskål. Randning 4+4 v. Näst snyggast. Grön Wollmeise Twin i färgen Pistazie och så vit Regia.

bild (66)Denna strumpa heter Skjorta. Randning 6+6 v, vilket jag tycker blev snyggast. Petrolblå Wollmeise Twin i färgen Neptun och vit Regia.

bild (68)Fast allra bäst blev det sista paret, som förstås heter Kultur. Svart Wollmeise, vit Regia. Dem ska jag ha i jodhpursen i höst.

bild (55)Dagge gillade den rosa bäst.

Jag ”behöver” ett rödorangerandigt och ett senapsrandigt par också. Och sen är tanken på helt enfärgade, omönstrade inte så dum heller. Ja, här sitter man nu och har blivit strumpstickerska. Dagge måste väl också ha ett par eller sju, förresten… Händelserikt stickningsår, det här.