Lite nytta, lite flärd

NorthmanMin barndomsvän Maria fick vackra, hemstickade stjärnvantar av sin farmor varje vinter under hela sin uppväxt och ända fram tills farmodern lämnade jordelivet för några år sedan. När sista paret var utslitet tänkte jag att då får väl jag göra ett försök, för är man van att ha hemstickade stjärnvantar är det ju hårt att plötsligt bli utan. Jag hade sneglat på David Schulz underbara Northman Mittens ett bra tag och tänkte att Maria nog också skulle gilla dem. Det gjorde hon. Hon fick dem i födelsedagspresent tillsammans med ett stort paket lakritspipor och såvitt jag förstod var hon nöjd.Närbild NorthmanBeskrivningen är väldigt välskriven och liksom lite kärv och härlig. Jag älskar att sticka vantar och jag älskar tvåfärgsmönster. Det enda som var lite krångligt egentligen var väl att få till precis perfekt storlek på innervantarna. Sätta över maskorna på tråd, vända in innervantarna, prova, känna efter alldeles för mycket, vända ut igen, sätta tillbaka maskorna på stickorna, sticka tre varv, prova igen, bli nöjd, komma på att den andra innervanten också behöver bli tre varv längre osv. Men jag tog mig ordentligt med tid och repade upp och duttade tills jag var helt nöjd. Sånt ångrar jag aldrig i efterhand. Halvmesyrer ångrar jag alltid.Northman (2)Till yttervantarna hade jag Rauma Finull som jag bunkrade massor av när jag var på Strikk i Göteborg häromåret och till innervantarna använde jag det helt ljuvliga Angora Haze från Rowan. Färgen heter ”Nest” och är inte alls så skär som på bilderna utan snarare blekt beigerosa. Det blev fina kontraster och vantarna blev otroligt sköna. Det blir fint för Maria att sticka in sina frusna tassar i det där angorafluffet i vinter.