Den lyxiga randiga

Jag fick ju garnet till evighetssjalen Rayures i födelsedagspresent av mig själv häromåret. Jag såg fram emot att använda den ihop med min älskade åskblå gamla Gunila Axén-jacka som jag köpte på rea i Axénbutiken i Göteborg år 1998 – å, vad jag saknar den butiken! Jackan kostade 700 kronor på rea, och syrran och jag diskuterade länge och väl huruvida en fattig jur. stud. som jag verkligen fick lov att lägga 700 kronor på en jacka. Så här 20 år senare kan jag meddela att inget annat plagg jag äger har tjänat mig så väl och så länge, så det var bra att jag till sist bestämde mig för att hosta upp de där slantarna.

Men det där med jackan var en parentes. Det var väldigt trevligt att sitta och sticka alla de där ränderna, men den färdiga sjalen kom till mycket mindre användning än jag hade hoppats. Färgerna klär mig helt enkelt inget vidare, men ovan nämnda syrra är som ni ser ursnygg i den, så den fick flytta hem till henne i stället (men jackan får hon aldrig).

IMG_6870Vinterljus i Varberg.
IMG_6860

Mönstret heter alltså Rayures och är skapat av Amy Miller för Quince & Co. Garnet heter Finch och är nåt av det lyxigaste jag nånsin har stickat i. Jag fick som vanligt problem när jag skulle montera, jag är urkass på smygmaskor. Först blev det avigräffla och sen fick den blå randen fyra varv och den vita bara två, men man får vackert stå på tills det blir bra, så det redde sig till sist.

IMG_6957

Bubblor och ränder

Jag har stickat en Bubble & Squeak. Det var roligt och resultatet kommer att bli mycket användbart.

IMG_5941

Bubblig enasida, slätrandig andrasida.IMG_5944

Jag tror att jag använde stickor 2,5. Ganska mycket av resterna från Rayures-sticket gick åt. Jag älskar den mörkgrå nyansen. Den perfekta mjukisbyxfärgen. Den vore nåt att sticka sig en liten klänningskofta i.IMG_5946

Angoragåva

I julas var jag i Örebro och hälsade på släkten och fyndade angoragarn. Tre nystan blekt, blekt rosa Angora Haze från Rowan fick jag tag i, fast jag hade velat ha fler för det visade sig vara väldigt härligt. Tyvärr har det ju utgått. Kanske att jag dammsuger lite realådor på internet när lönen kommer…

bild (10)

Nåväl, av det garn jag faktiskt lyckades roffa åt mig stickade jag bland annat en löskrage till ännu ett förträffligt kvinns jag har i min närhet (och som faktiskt råkar vara lilla J:s mamma). Vissa får mössor, vissa får vantar och vissa får löskragar. Det faller sig som det faller sig. Till denna krage la jag upp 160 maskor på st 2,5 och sen stickade jag bara på några decimeter. Varmt, fluffigt och kärleksfullt blev det.

bild (6)Och så klädsamt sen!

Kaschmir till min mor

Här har vi ett par meter mosstickning i någon väldigt len kaschmirhistoria från RYC som jag hittade i gömmorna när vi flyttade i fjol och nu har färdigställt samt befransat. Förhoppningen är att min mor ska finna den så pass osticksig att hon kan tänka sig att linda den om halsen framåt hösten.

bild (6)

Exakt vilket garn det rör sig om vet jag tyvärr inte, jag hittade inga banderoller, men det är supermjukt och var väldigt fint att sticka i. Färgen lyckas jag inte göra rättvisa – här nedan blev den ju snarast pistaschskrikig – men den är alltså ljust gröngrå. Precis samma färg som mammas ögon.

bild (5)

Nu ska den slås in i ett utan-någon-särskild-anledning-alls-paket och skickas till mamma. Det är inte säsong för halsdukar, men jag gillar att ha saker klara i förväg och lägga undan ett par månader. Det blir som att få en present sen när det väl blir dags att börja använda dem. Man hinner ju glömma lite. Och paket kan man gott skicka lite oftare, bara för att det är roligt.

bild (7)

Liten monstertitt

Ungefär så här blev monstret och monstrets unge! Min man tog bättre bilder med sin rymdskeppskamera men han hinner ju aldrig sätta sig och göra dem bloggklara, så min taffliga mobilbild får duga tills vidare.

bild-8

Roligt och pilligt var det och namnsdagsbarnet som fick dem i present blev nöjt.

Och annars duttar jag med lite av varje. De senaste dagarna har det blivit mycket Lidiya. Bara hälften kvar nu…

bild-7