Prickekoftan

Hej gamla blogg! Jag har haft det tjyvtjockt med jobb och husrenovering på sistone, därav tystnaden. Hösten blir förhoppningsvis lugnare, åtminstone på jobbfronten. Ett hus blir ju aldrig färdigt.

Här har vi nu Prickiga koftan, som har varit klar i evigheters evighet men som inte har fallit lillen i smaken förrän nu på senare tid. Tiden då man kunde klä honom i sånt man själv tyckte kunde vara trevligt är sen länge förbi.

prickig kofta

Koftan är stickad i restgarner från min ganska omfattande Felted Tweed-stash. Det är och förblir ett av mina älsklingsgarner – jag älskar hur det lägger sig tillrätta i flerfärgsstickningen, hur gött det ”fyller” och hur mjukt det är. Den heter Priktrøje och beskrivningen finns i Lene Holme Samsöes bok ”Babystickning på stickor 3” – en jättefin bok som är full av härliga små plagg men som tyvärr också är så risigt översatt att jag tänker köpa ”fortsättningsboken” med mönster för större barn, ”Barnstickning på stickor 3,5-4”, på originalspråket danska i stället. Det dammiga gagget om flick- respektive pojkplagg och ”feminina vantar” etc undgår man dock inte genom att byta språk… Jag vill ha stickböcker med BARNKLÄDER, tänk att det ska vara så svårt att hitta. Om jag hade minsta lilla fallenhet för mönsterkonstruktion skulle jag skriva en själv.bild (14) - KopiaNåväl. Det här var ett rent ljuvligt sticke fram till det stadium som kan beskådas ovan. Sen var det dags för prickarna – se nedan – och då blev det mest pilligt och svärordigt. Jag ska inte sitta och pillra med fair isle på avigsidan mer. Jag ska sticka runt och steeka.

bild (15) Lite knöligt, men det la sig fint i blockningen sen.

Lite att växa i! Enligt mina Ravelry-anteckningar valde jag strl 2 år, men den är allt rätt stor, så jag undrar om det verkligen stämmer…

kofta

En bra mössa till en bra kvinna

 

Herregud, vad jag har stickat! Det har varit en rent vettlös produktion de senaste månaderna, men jag har varit väldigt osugen på allt vad datorer heter, så något bloggande har det inte kunnat bli. Nu är jag dock av försörjningsskäl tillbaka framför datorn så nu börjar väl det värsta skärmmotståndet lägga sig. Två tröjor, två par strumpor, ett par magnifika vantar, en halv väska och otaliga mössor har jag att visa. Och då har jag säkert glömt en massa.

Först ut: En bra mössa till en bra kvinna. Jag stickade ju en Garter Earflap Hat till Spanarn i höstas, och den var det många som gillade. Bland annat ville den älskade personen på bilderna nedan ha en egen. Jag vet inte många vuxna som kan bära upp en mössa av detta slag, men Rina spelar i en helt egen liga, som synes.

IMG_3745”Vad är det för underbart hus Rina befinner sig i/framför” tänker ni förstås när ni ser dessa bilder, och då kan jag berätta att det är Lis Mejeri, som hon bebor och driver tillsammans med sin livskamrat patron Blidberg och en och annan fyrfoting. Ta en titt!

IMG_3716Mössdetaljer: Garter Earflap Hat efter PurlBees beskrivning. Jag tror att jag använde stickor nr 4,5 och att garnet var Rowan Cocoon vet jag med bestämdhet. Om man gillar förkortade varv är det mycket trevlig stickning.

(Jag stickade en till mig själv också, men den repade jag upp omedelbart efter första provningen framför spegeln…)

THE vintermössa

bild (36)Nu har även jag testat Garter Ear Flap Hat från Purl Bee och herregud vilket bra påhitt den är. Den går ner långt över pannan och ligger så fint över små öronen och lilla nacken och värmer. Det är rätt varmt i Halmstad i dag men min tappra, genomtrötta, rödögda lilla unge ställde ändå upp och poserade i EN SEKUND.

bild (49)Sen fick det räcka.

bild (51)Dagge fick den ljusgrå (i Eco-Alpaca från Viking) och hans polare lilla J fick den gråblå (i Cocoon från Rowan). De kommer att vara snyggast i sandlådan i vinter.

Mössorna är nog rätt små i storlekarna – Dagge och J är blott varsitt år fyllda men passade ändå utmärkt i ”kid”-storleken. Min sköna böna Rina har beställt en till sig själv också. Hon är ett nätt men likväl vuxet kvinns, så hon ska väl ha Adult XXXL då.

Kaschmir till min mor

Här har vi ett par meter mosstickning i någon väldigt len kaschmirhistoria från RYC som jag hittade i gömmorna när vi flyttade i fjol och nu har färdigställt samt befransat. Förhoppningen är att min mor ska finna den så pass osticksig att hon kan tänka sig att linda den om halsen framåt hösten.

bild (6)

Exakt vilket garn det rör sig om vet jag tyvärr inte, jag hittade inga banderoller, men det är supermjukt och var väldigt fint att sticka i. Färgen lyckas jag inte göra rättvisa – här nedan blev den ju snarast pistaschskrikig – men den är alltså ljust gröngrå. Precis samma färg som mammas ögon.

bild (5)

Nu ska den slås in i ett utan-någon-särskild-anledning-alls-paket och skickas till mamma. Det är inte säsong för halsdukar, men jag gillar att ha saker klara i förväg och lägga undan ett par månader. Det blir som att få en present sen när det väl blir dags att börja använda dem. Man hinner ju glömma lite. Och paket kan man gott skicka lite oftare, bara för att det är roligt.

bild (7)