Traktortröjan

Här ser vi traktortröjan in action på några bilder från i våras. Jag är rätt nöjd med den. Spanarn tycker att garnet sticks lite och så gillar han faktiskt inte såna här runda ok – han tycker att det känns som att hela tröjan följer med när han höjer armen, så han trivs bättre i tröjor med raglanärm eller vanlig rak isättning. Och jag som nästan bara har stickat oktröjor till den stackarn. Men traktorerna tycker han blev bra, även om det inte syns riktigt att det är John Deere-traktorer, och färgerna gillar han, så det blir nog en del användning ändå i höst.

Jobbigt med vårbruk, men någon måste göra det.

Beskrivningen är alltså från Sandnes och heter Traktorgenser 1308-14. Det gröna garnet är Sandnes Smart i färgen 8264 och det beige är Rowan Purelife Organic Wool i färgen 601 Parsley.

Nej tack, sa Kommandoran

För några år sen när min kompis Jempan och jag som vanligt var ute och drog på stan efter jobbet råkade vi på en underbar liten garnaffär i Gamla stan. Jag minns inte vilken gata det var, men den låg mer åt Skeppsbrohållet än Riddarholmen. Affären drevs sen många år tillbaka av en väldigt rolig och rar gammal dam. Vinter efter vinter hade hon stått där framför värmefläkten och huttrat eftersom värden aldrig kom sig för att göra nåt åt värmen.

Massor av härlig ull hade hon. Jag gick därifrån med två härvor Karamell Ingela från Visjögarn och beskrivningen till Johanne Ländins Karin Kurbits-vantar och tänkte att jag skulle komplettera med en bra bottenfärg bara, men sen blev det inget av det vantsticket. Och sen blev det inget. Och sen blev det inget. Och sen blev det plötsligt en Fledgling Featherweight.

bild (52)Garnet började ropa på mig nån gång i somras, och eftersom Kommandoran skulle börja skolan och jag ville ge henne något – en tröja med tusen inbyggda kramar – till första skolveckan blev det en sån här. Förskräckligt roligt hade jag, och förskräckligt pilligt blev det, för halva ena härvan hade på något sätt försvunnit på vägen så jag fick hushålla och trixa och fixa för att få schatteringarna identiska på ärmarna. Samma gulorange och rosa färgomgång måste räcka till båda ärmarna, så jag fick sticka några varv på ena, ta av garnet, byta till andra ärmen, sticka några (eller ibland kanske bara ett) varv på den, byta ärm igen… Ett oändligt splajsande! Men det gick ju vägen. Och roligt var det, som sagt.
bild (53)Jag älskar färgerna. Det gör nog Kommandoran också egentligen, men hon tycker att garnet är sticksigt och hade hellre velat ha en vanlig kofta som man kan knäppa. Den här blir ju mer som en bolero och det tycker hon känns mysko. Men det är lugnt. Jag kanske låter Dagges polare J ta över den i stället, eller också repar jag upp den och stickar en helt sagolik farfarströja till honom!

Höstklyscheri

IMG_5312Jaha, nu ruskar det i ordentligt osv. Bärbuskarna är nedklippta, växthuset är städat och persikoträdet skiftar i orange och rött. Det känns som att det var i går det dignade av frukt. Tiden går rasande fort när man har ett litet pyre som babblar och joggar och härjar och bånglar och krånglar och snarkar och skrattar och gömmer sig och hittar och tappar och välter och gungar och sjunger.

Höst och vinter är min bästa tid. Svalka, luft som går att andas, nystart. På hösten ska man köpa nya manchesterjeans och gå igenom sitt pennfack ordentligt. Ett par tjocka sticketröjor och ett par duktiga kängor behöver man. Och gärna en ny kurs av något slag att sätta tänderna i.

I år lägger jag främst krutet på sticketröjorna, och särskilt då dylika till lilleman. Clara drog igång en KAL i somras som jag inte var sen att haka på – och tro’t eller ej, men jag slutförde faktiskt också, och med skapligt resultat dessutom.

IMG_5330 Loki av Ragga Eiriksdóttir. Garnet, Eco-Alpaca från Viking, hade jag i stashen redan. Det var faktiskt så att jag inom en kvart från det att jag anmält mig till KAL:en hade börjat lägga upp. Underbart att bara kunna stega upp för trappan och rota fram nåt som passar. Det HAR onekligen sina fördelar att vara garnhoarder.

Koftan stickas uppifrån och ner och klipps upp efter blockningen. Flerfärgsstickningen blev väl sådär – min rundsticka var för kort och allt kändes lite tjorvigt, så jag hittade aldrig flytet och allt jämnade inte ut sig i blockningen. Fullt dugligt blev det likväl. Okmönstret är verkligen vackert. Om jag gör en till i nästa storlek får den nog förbli en tröja, just av den anledningen.

IMG_5300Det var väldigt snålt med steekmaskor, så jag fegade ur och övergav tanken på att sätta i blixtlås. Det kändes tryggare att bara klämma dit knappar i stället. Även dem hade jag i stashen. Jag tror att jag kanske köpte dem på Knapp-Carlsson i Göteborg när jag letade knappar till den giftgröna koftan

IMG_5329Det är inte lätt att fota barnet numera, det har alltför bråttom. Så värst många rakt-framifrån-bilder blir det sannerligen inte. ”Daggeeee, titta hiiiiit lite då.”

Helgerån

Helgerån eller ej – detta strumpmönster och detta garn har legat och viskat mitt namn i evigheter, så i våras fick de tu bli ett och så får resultatet heta Raspberry Creams i stället för Waffle Creams. Jag kanske stickar ett par i någon mindre skrikig färg så småningom för att jämna ut det hela.

bild (36) copyJätterolig stickning var det. Jag älskar bayerska flätor och den där våfflade strukturen är väldigt skön mot huden. Jag glömmer mellan varven hur otroligt skönt det är med handstickade strumpor. Egentligen skulle jag inte vilja ha något annat på fötterna vintertid.

Den enastående stickerskan Viffla har gjort en variant av de här strumporna, där storflätan delar upp sig vid hälen och sedan fortsätter längs hälen respektive foten. Väldigt vackert. Jag hittar inget blogginlägg om dessa strumpor, men jag ska komma ihåg idén om jag skulle få tid att sticka ett par mer diskreta våfflor framöver.

Pioninspiration med extra allt

bild-30I somras hamnade detta garn och dessa pioner i mitt blickfång samtidigt. Den människa som i en sån situation inte skulle tänka ”VANTAR!!” är ju inte normal.

bild-31pioninsida

bild (30)Vantarna blev färdigstickade och riktigt hårdhänt tvättade/halvfiltade och ovanstående lilla pyntskiss blev nedkrafsad. Och sen blev jag morsa. Och sen hände ingenting mer på vantfronten förrän i fredags, då Spanarn bestämde sig för att ta en sovdag.

bild (31)

bild (29)

bild (34)

Jag bara lät det ske. Man ska inte hålla på och tänka så mycket jämt.

Igår var jag på Panduro och tjackade mer pärlor.

Bit ihop och kom igen då

Här ser vi en sedan mycket länge färdigstickad Brownstone äntligen försvinna ner i djupet. Intill ser vi en förväntansfull grammatiktantsfot.

bild-28Här återser vi Brownstone – nu färdigtvättad och tydligen som en följd därav minst TVÅ STORLEKAR STÖRRE än vad som avsetts. Grammatiktantsfötterna, vad utstrålar de? Bestörtning. Uppgivenhet.

bild-29 Min man är stor och lång, men inte så här stor och lång. Tröjan var lite pösig när han slutprovade den, men inte så här pösig.

Nu får tröjan torka bäst den har lust, utan nålar och pill. Sen repar jag upp den, härvar om garnet, tvättar det igen och stickar om tröjan hel och hållen. Från början. Inte i storlek XL, inte med några short rows på bakstycket och definitivt inte med samma grovlek på stickorna.

Så här är det. Det är sånt här man lär sig av. Fast exakt vad jag har lärt mig vet jag inte än. Är det månne så att Shelter generellt tappar all sans och balans i tvätten, eller rör det sig om ett handhavandefel från min sida? Var vattnet för varmt? För kallt? Fick tröjan ligga i blöt för länge? Det ska visa sig.

Nytt intresse

Ett nytt intresse i mitt liv tycks ju alltså vara små rätstickade koftor. Jag rafsade ihop den här för ett tag sen, när jag var djupt inne i en Shakespearefilmfas. Det behövs som bekant enkel, otjafsig rätstickning då och för en sån som jag, som tar så evinnerligt lång tid på sig med projekten, är det ibland skönt med något litet som faktiskt blir FÄRDIGT inom tämligt överskådlig framtid.

20130302_-2

Garnet är Eco Baby Wool från Marks&Kattens och det var väl inte så dumt.

Mönstret hittade jag här, hos Svea. Det var en väldigt rolig stickning och jag rekommenderar mönstret å det varmaste. Det kommer säkert att bli fler såna här. Snart har varenda unge i bekantskapskretsen en rätstickad, eventuellt växtfärgad kofta med kontrasterande kanter.

20130302_-3

 

Äntligen – ena fårafilt

Kolla här då! Garnet tycks ha varit på villovägar ett tag innan det nådde mig, men nu är det alltså dags. Snabbmiddag, tekopp, rota fram älsklingssticka nr 3 och så LÄGGA OPP!

bild-10

Detta ska alltså bli den fullkomligt enastående filten Rams and Yowes av Kate Davies, en av mina favoritdesigners, och garnet är från Jamieson & Smith. Jag har längtat länge efter att få prova det.

Garnet ska enligt utsago också räcka till den lilla fåraprydda baskern Sheep Heid som även den kan skönjas på bilden om man kisar ordentligt. Det vore väl trevligt!