Varför jag väljer att sticka sockor som ska sys ihop vet jag icke, och varför jag väljer att göra det två gånger vet jag icke heller. Söta är de ju, men den där sömmen under foten är faktiskt inget vidare. Till saken hör att mina Debbie Bliss-grejer alltid blir för stora (våga vägra provlappar!), så de här lär väl inte passa förrän mottagaren/offret är stor/stort nog att gå, och då tror jag inte att en söm som löper längs hela undersidan av foten känns sådär jättekul.
Nå, men roligt sticke var det ju och skaplig på att sy ihop grejer är jag ju, så det får vara gott så.
Baby Cashmerino som vanligt. Jag har så väldigt mycket Baby Cashmerino. Baby Cashmerino-lådan är som ett par såna där guldbyxor – det kommer mer och mer och mer oavsett hur mycket man öser ur den.
Den lilla tingesten som ser ut att vara en sparkbyxa till ett mycket märkligt skapt spädbarn är i själva verket början på ett monster, som ska stoppas och få ögon, ficka på magen samt liten telning: Daphne and Delilah.
Monsterinspirationen hittade jag hos denna fullkomligt fantastiska stickerska.
Garnet är Eco-Alpaca från Viking, som genast blev en ny favorit – det värmer otroligt bra och är supermjukt och vänligt och mulligt. Det måste nog bli en likadan tröja till mig själv till nästa vinter, fast möjligen i en annan grundfärg (även om jag naturligtvis klär oerhört bra i grisskärt om jag nu skulle VILJA ha det). Jag använde tresmaksrosa som grundfärg och mörkgrått, ljusgrått och naturvitt till mönstret. De mörkgrå partierna är stickade tillsammans med en tråd guldgarn – Candy från Svarta Fåret.
