Strumpchock

bild (62)

I somras råkade jag helt inofficiellt haka på Dödergöks sockutmaning. Det började med de knallrosa våffelstrumporna – de gav mersmak, det var så roligt att sitta och mickla med hälar och tår, och jag har köpt på mig en väldig massa sockgarn från Wollmeise det senaste året så det passade ju bra. Fyra par randiga blev det.

Jag stickade helt på fri hand med målsättningen att värka fram det optimala strumpreceptet för just mina fötter. Strumpor som sitter perfekt och som jag så småningom kan sticka i sömnen.

bild (67)

Par nummer ett. De ser ut som en godisbutik luktar, så de fick heta Lördagsgodis. Randningen är 9+9 v, vilket jag tycker blev lite för brett. Det rosa garnet är Wollmeise Twin i färgen ”Tutu” och det vita är vanlig vit Regia. Observera den fula upptagningen längs hällapparna. Den gav jag mig den på att jobba bort.

bild (63)

Ful upptagning i närbild. Blä.

bild (64)

Men på andra strumpan hittade jag på nåt trick som inbegrep att lyfta lite fler maskor än vad som egentligen är sticktekniskt lämpligt och därigenom få en ”rätfläta” att plocka upp längs med. Jag ska försöka fota det hela nästa gång, för jag kan absolut inte förklara hur jag gjorde. Snygga hälar blev det från och med nu, i alla fall.

Den gröna ovan stickade jag när min trädgård stod och risade ihop som värst, så den heter Kirskål. Randning 4+4 v. Näst snyggast. Grön Wollmeise Twin i färgen Pistazie och så vit Regia.

bild (66)Denna strumpa heter Skjorta. Randning 6+6 v, vilket jag tycker blev snyggast. Petrolblå Wollmeise Twin i färgen Neptun och vit Regia.

bild (68)Fast allra bäst blev det sista paret, som förstås heter Kultur. Svart Wollmeise, vit Regia. Dem ska jag ha i jodhpursen i höst.

bild (55)Dagge gillade den rosa bäst.

Jag ”behöver” ett rödorangerandigt och ett senapsrandigt par också. Och sen är tanken på helt enfärgade, omönstrade inte så dum heller. Ja, här sitter man nu och har blivit strumpstickerska. Dagge måste väl också ha ett par eller sju, förresten… Händelserikt stickningsår, det här.

Helgerån

Helgerån eller ej – detta strumpmönster och detta garn har legat och viskat mitt namn i evigheter, så i våras fick de tu bli ett och så får resultatet heta Raspberry Creams i stället för Waffle Creams. Jag kanske stickar ett par i någon mindre skrikig färg så småningom för att jämna ut det hela.

bild (36) copyJätterolig stickning var det. Jag älskar bayerska flätor och den där våfflade strukturen är väldigt skön mot huden. Jag glömmer mellan varven hur otroligt skönt det är med handstickade strumpor. Egentligen skulle jag inte vilja ha något annat på fötterna vintertid.

Den enastående stickerskan Viffla har gjort en variant av de här strumporna, där storflätan delar upp sig vid hälen och sedan fortsätter längs hälen respektive foten. Väldigt vackert. Jag hittar inget blogginlägg om dessa strumpor, men jag ska komma ihåg idén om jag skulle få tid att sticka ett par mer diskreta våfflor framöver.

Stickerskan som blev virkerska också

Ja, jag börjar väl med att önska glad påsk i efterskott!

bild (46)

Jag virkade ju en ryslig massa uvar vid den här tiden förra året, när jag låg i soffan och ruvade unge, och de senaste veckorna har jag virkat ännu fler. Nu har de hittat sin roll i detta hushåll – vi har slutat med fågelplågerifjädrar i påskriset och börjat med påskugglor i stället. Elegangt!

bild (45)Mönstret, som är gratis, hittar man hos A Morning Cup of Jo Creations. Jag har använt dels Minibomull från Järbo och dels en massa Wollmeise-rester. Och rätt många par säkerhetsögon gick det åt. Jag älskar säkerhetsögon, de får mig att känna mig så kompetent. Jag rekommenderar förstås ugglevirkning åt alla. När man har hittat den rätta knycken går det blixtsnabbt att veva ihop en sån här liten polare – att behålla själv eller lägga på brevlådan till nån man tycker om.

Vi har haft en helt ljuvlig påsk. Massor av tid tillsammans. Svärmor och hennes man var här och lekte med Spanarn (underbart att se hur mycket de tycker om varann!) och tittade på vårt nya hus, gick en rond mot maskrosorna i trädgården och åt paj som åtminstone var hemskt snygg i teorin. Och en liten tur till Göteborg och Trädgårdsföreningen blev det också. Man mår bra av att titta på tulpaner.

Jag stickar massor just nu, men i dag har jag tydligen bara virke att visa. Min yngsta syster Lillis blev avundsjuk på Korvens grillgrytisar, så hon fick ett eget par.

bild (47)

Vilken dag som helst nu ska vi åka ut till havet och fota Fårafilten. Och ett par knallrosa Wollmeisestrumpor. Är det något man kan säga om mitt hantverksutövande våren 2014 så är det att jag breddar min repertoar.

Edit: Jag glömde ju bilden på chefsugglan.

bild (48)

En halv Viajante

bild (28)Susanna undrade hur jag alls hinner sticka numera. Svaret är att det gör jag inte – frånsett sån här hjärndödhetsstickning där man bara bränner rakt på utan att ens egentligen behöva vara vid medvetande och som man bara släpper rätt ner när Spanarn har vält eller vaknat eller bara allmänt virrat till det. Räta räta räta räta i evighet amen.

Jag gillar färgen väldigt mycket. Den skiftar rent otroligt – ibland är den bara stumt grå, ibland skimrar den i hundra olika havsgröna nyanser. Hur själva sjalen blir återstår att se, den känns mest som ett otympligt skynke i nuläget. Jag tänker mig att min yngsta syster Rainbow Warrior kanske ska ha den. Hon klär sig egentligen enbart i svart (fram till rätt nyligen enbart i svart AKRYL, huga! Hon har dock skådat alpackaljuset nu, så det är lugnt) men det här garnet går i precis samma toner som hennes ögon och skulle vara så vackert mot hennes röda hår, och hon har faktiskt vid ett tillfälle sagt att hon möjligen skulle kunna tänka sig något enstaka kulört plagg. Vad hon nu menade med kulört. Ljussvart, kanske? Grågrönt kanske är för skrikigt?

Jag längtar efter att få sticka nåt svårt. Eller åtminstone en sån här. Jag vet inte när jag såg en vackrare kofta senast. Men vi vet ju hur det blir när jag ska sticka nåt i Shelter.

Överlevnadskit

bildI dag är det torsdag. På söndag flyttar vi. Tvärs över landet, till huset och havet. Det är alltså lite stökigt nu, men jag har som ni ser koll på det viktigaste. Jag har planerat detta mycket noga. Det är med stickning för den som är en stickerska som det är med hö och vatten för den som är en häst – det måste alltid finnas att tillgå, oavsett om man sitter i bilen eller har kollapsat bland flyttlådorna eller vaknar första morgonen i sin nya säng i sitt nya sovrum. Alltså:

– Beskrivning på enkel men bra stickning. Bara räta maskor, inget att hålla reda på egentligen. Perfekt vid bilåkning och lätt att bara släppa rakt ner när bebisen vaknar och går från 0 till 100 på en sekund.

– Alla stickor som kan behövas, markörer, sax

– Snygg idolpåse för stilfull transport

– Och sist men inte minst: EN härva som räcker till hela konkarongen. Inte en massa smånystan som hoppar runt och ska hållas reda på.

Jag tar min man, mitt barn och mitt garn och drar min kos. Vi byter liv. Vi önskar eder alla en fröjdefull jul.

Man har väl principer

Häromveckan beställde jag två härvor sockgarn från Wollmeise, egentligen mest för att se vad det är alla väsnas om så dant. Jag fick nys om den här för ett tag sen och blev rätt sugen på att sticka den, men när jag kollade upp det rekommenderade garnet visade det sig att det är en helt galen cirkus kring det. Det går inte att få tag i såvida man inte sitter i givakt framför webbshoppen vid bestämda tider och, när shoppen väl öppnas, är extremt snabb i vändningarna så att ingen knycker det man har lyckats paxa ur ens kundkorg! Sånt där halabaloo är jag allergisk mot, man har väl principer, men samtidigt lovordar folk verkligen garnet och det såg ju onekligen härligt ut. Så jag beställde hem två härvor sockgarn för att kolla läget. Igår kom det. Jag kan aldrig vänta med att öppna garnpaket, så jag slet upp det direkt i bilen.

bild (8)Snyggt och redigt paket. På baksidan var det fullt med tyska sticktermer översatta till engelska och förutom garnet hade de lagt med en liten påse gummibjörnar. Jag äter inte godis, men det gör min man, och rart var det ju hur som helst.

Jaha, och så GARNET DÅRÅ. Jag tror att jag nu så smått begriper cirkusen kring detta, för kära nån vad gött det är. Otroligt djupa, nästan glödande färger, och ljuvligt att ta i.

bild (9)

Jag är inte i första hand en sockstickerska, jag vill ha svarta, tunna köpestrumpor i ekologisk bomullstrikå, men jag har alltid Eunny Jangs Bayerische i bakhuvudet, och det här garnet vore verkligen ett så pampigt projekt värdigt. Annars kan det bli en tunn sommartopp/tröja till någon vuxen eller ickevuxen person. Eller mössor eller tunna höstvantar. Och på fredag morgon klockan åtta sitter jag säkert på pass framför datorn för att försöka knipa en härva spetsgarn till den där sjalen. En princip som inte kan omvärderas är ingen bra princip.