Snurrfilten och skrammelkaninen

kpc-nystanNytt favoritgarn! Det heter KPC Glencoul DK och innehåller bomull och merinoull. Det finns i mängder av helt fantastiska färger och är spänstigt och fint att sticka med. Billigt är det inte, men det får bli en annan diskussion.

borjan

När jag såg den krämvita och den grönblå ihop insåg jag att det äntligen hade blivit dags att sticka en OpArt. Jag har varit sugen på den i evigheter och är det nog fortfarande – den är så rolig att sticka att jag gärna skulle fortsätta med en till nu direkt, det vore fint med en svartvit i vardagsrumssoffan. Fast precis i början där var det så lagom roligt (se ovan). Jag svor.

img_3015Sen blev det bättre.  Färgbytena var svåra att få till snyggt men jag kamouflerade bäst jag kunde innan jag blockade. Nästa gång blir det bättre.img_3017Varje gång jag gör en i-cord av något slag förundras jag över Elizabeth Zimmermanns geni.img_3022Så här blev den (kolla, mitt syrum är på gång!), och nu är den på plats hos sin lilla mottagare – lilla T, alldeles nyfödd dotter till min älskade vän och kollega på översättningsbyrån. Eftersom jag tänkte mig att filten kanske kunde komma till användning i barnvagnen stickade jag den mindre varianten.

En liten allvarsam skrammelkanin följde också med i paketet till lilla T.

img_3018Den heter Rattle Bunny Two-legged och är påhittad av Lucia Lanukas. Jätteroligt handarbete det här också, förstås. Jag använde Baby Cashmerino-rester (den där stashen tar aldrig slut) och sydde in en liten bjällra när jag stoppade överkroppen. Säkerhetsögon, förstås, och liten garnbollsrumpestump.img_3019  Och med en vy över detta lilla akterparti avslutar jag detta inlägg. Välkomna åter!

Vad säger björnen?

Jag varvar nyttostickning med tramsvirkning. Nedan ser vi ankan (eller, som Dag tror, björnen) Henry. Han tog en halv dag att virka och blev ganska söt och nu tar jag mig med förnyad kraft an ännu fler vantar och strumpor och mössor och förskolepantalonger.

bild (57) copy

Garnet är dels Flox och dels Syrén från Marks och Katten som jag köpte på rea på Panduro. Man vet aldrig när det akuta ankvirkningsbehovet ska slå till, så det är klokt att vara förberedd. Virknål nr 4 använde jag och mönstret köpte jag av designern Fatfaceandme på Etsy: https://www.etsy.com/se-en/listing/160192427/henry-the-duck-amigurumi-pattern?ref=favs_view_21

I morgon ska jag försöka blogga om något så spännande som Dagges nya raggsockor. Om inte stormen Alexander har blåst bort oss allihop innan dess, förstås. Jag är orolig för mitt persikoträd och mitt växthus. Och för att ett träd i slänten bakom huset ska välta och mosa vårt arbetsrum. Men sånt här hör livet vid havet till. Vi har bunkrat ägg, lakrits och potatis och har massor av DVD-filmer vi inte sett sen vi låg vid universitetet, så det ska säkert reda sig.

Stickerskan som blev virkerska också

Ja, jag börjar väl med att önska glad påsk i efterskott!

bild (46)

Jag virkade ju en ryslig massa uvar vid den här tiden förra året, när jag låg i soffan och ruvade unge, och de senaste veckorna har jag virkat ännu fler. Nu har de hittat sin roll i detta hushåll – vi har slutat med fågelplågerifjädrar i påskriset och börjat med påskugglor i stället. Elegangt!

bild (45)Mönstret, som är gratis, hittar man hos A Morning Cup of Jo Creations. Jag har använt dels Minibomull från Järbo och dels en massa Wollmeise-rester. Och rätt många par säkerhetsögon gick det åt. Jag älskar säkerhetsögon, de får mig att känna mig så kompetent. Jag rekommenderar förstås ugglevirkning åt alla. När man har hittat den rätta knycken går det blixtsnabbt att veva ihop en sån här liten polare – att behålla själv eller lägga på brevlådan till nån man tycker om.

Vi har haft en helt ljuvlig påsk. Massor av tid tillsammans. Svärmor och hennes man var här och lekte med Spanarn (underbart att se hur mycket de tycker om varann!) och tittade på vårt nya hus, gick en rond mot maskrosorna i trädgården och åt paj som åtminstone var hemskt snygg i teorin. Och en liten tur till Göteborg och Trädgårdsföreningen blev det också. Man mår bra av att titta på tulpaner.

Jag stickar massor just nu, men i dag har jag tydligen bara virke att visa. Min yngsta syster Lillis blev avundsjuk på Korvens grillgrytisar, så hon fick ett eget par.

bild (47)

Vilken dag som helst nu ska vi åka ut till havet och fota Fårafilten. Och ett par knallrosa Wollmeisestrumpor. Är det något man kan säga om mitt hantverksutövande våren 2014 så är det att jag breddar min repertoar.

Edit: Jag glömde ju bilden på chefsugglan.

bild (48)

Grillvirkning

Häromhelgen försökte min idol Nitsirk lära mig att frivirka. Min oerhörda talang för detta kanske inte kom i dagen ögonaböj, men vänta ni bara. Jag gick ut starkt med denna håglösa lunnefågel med gamnacke!

Vilket UTTRYCK!

Vilket UTTRYCK!

Jag ägnade ett par dagar åt att försöka virka in fågeln i ett mer sammanhängande sammanhang, men plötsligt satt jag visst och gjorde grytlappar i stället.

bild (39)

De blev ganska platta.bild (41)

Ibland blir avigan nästan snyggare än rätan.

bild (38)Sen slog jag in grytlapparna i grillfolie och skänkte dem till min syster Korven. Eftersom det var grillpremiär och allt det där.

Nu ska fågeln få en fru.

 

Dagge Drakdråparen

bild (23) Hej, kära eftersatta blogg! Jag hinner just ingenting nuförtiden, men här har vi trots allt en draksnuttefilt efter Livet på Florabakkens mönster.
Jag började med den när vår lille pojke låg i magen – hans arbetsnamn var Katla (fråga inte), så det passade ju bra. Faktum är att jag virkade på den mellan värkarna när allt hade satt igång också. Jag låg i sovrummet och oooade och aaaade och yogaandades och virkade om vartannat. Så det känns ju lite fint att äntligen ha fått den färdig nu. Jag fäste sista tråden i morse och överlämnade den högtidligen till lillen. Han älskar den, som synes.

bild (21)Det är ju lite olika, det där hur man visar kärlek.

bild (24)Jättefint mönster och rolig virkning. Låt oss hoppas på fler klurigheter från Maria på Florabakken! Garnet är som vanligt Baby Cashmerino och jag använde virknål 3.

bild (22)

Det är på den här nivån det är

Jag kommer åt att sticka ett par varv på fårafilten då och då, men annars är det på sin höjd sånt här småpillerill som hinns med.

bild (20)Jag virkade rätt många såna här när jag låg i soffan och tittade på ”Doc Martin” i väntan på Dagges ankomst. Den rosa till höger var den första, vilket om inte annat syns på den taffliga näbben… Sen blev det flera. De två på bilden ovan fick åka till Halmstad med posten för att agera tröstisar åt lilla Kommandoran som gick och gjorde sig ordentligt illa under sommarlovet. Den på bilden nedan skulle visa sig bli Dags första kärlek. Han älskar den nåt så infernaliskt. Om det så är mörkaste natt och han egentligen sover när jag lägger honom på skötbordet börjar han skratta och babbla och fäkta när han ser den.

bild (19)Det ska ju vara fler egentligen. De ska sättas ihop till en riktig uggelmobil. Men i nuläget är det på den här nivån vi befinner oss. Man gör det man hinner.

Mönstret heter Baby Owl Ornaments och är busenkelt och riktigt roligt. Jag använde bomullsgarn från Järbo, såna där mininystan i skrikiga färger, men om jag virkar fler framöver tror jag att jag ska tulla lite på Cashmerino-stashen och de mildare färgerna där.