Lilla apelsinen

Nu är den lilla växtfärgade historien klar.

Lilla apelsinen

Lilla apelsinen

Det är ju alltså växtfärgad ull i fyra olika orange nyanser och en grön som kontrastfärg. De orange nyansskillnaderna var ganska påtagliga i början och är det väl fortfarande i skarpt ljus, men det blev bättre efter en ordentlig tvätt. Och min främsta tanke var ju ändå att en liten del av mitt växtfärgade berg skulle komma till faktisk, praktisk användning. Allt måste inte vara perfekt.

Mönstret heter alltså Tomten och det finns att köpa här för den som inte har turen att få tag i böckerna ”Knitting Without Tears” eller ”The Opinionated Knitter”.

Jared Flood gjorde denna underbara vuxenversion av Tomten för några år sen. En sån vill jag rackarns gärna sticka nån gång.

Jag har väldigt mycket barnplagg på stickorna nu – jag tycks ha drabbat av ett enormt ”avslutningsryck” och små projekt känns väl mer lättavslutade än stora… Få se om jag kan lyckas visa nåt vuxenplagg också snart – om så bara en mössa!

lillaapelsinen2

Blingtröja till Kommandoran

Lilla systerdottern Kommandoran är just nu i en fas där allt som inte är tuggummirosa, volangigt eller glittrigt gör ont i ögonen på henne, så hennes födelsedagströja detta år anpassades därefter. Få se om den kan duga ett tag.

Jag har utgått från Elizabeth Zimmermanns ”grundrecept” på rundstickad tröja med ok – Seamless Yoke Sweater, som man bland annat hittar i ”Knitting Without Tears”. Jag orkar sällan konstruera några mönster själv, men det här var en perfekt ”mellanväg” – enkel matematik, roligt arbete, schysst resultat.

Garnet är Eco-Alpaca från Viking, som genast blev en ny favorit – det värmer otroligt bra och är supermjukt och vänligt och mulligt. Det måste nog bli en likadan tröja till mig själv till nästa vinter, fast möjligen i en annan grundfärg (även om jag naturligtvis klär oerhört bra i grisskärt om jag nu skulle VILJA ha det). Jag använde tresmaksrosa som grundfärg och mörkgrått, ljusgrått och naturvitt till mönstret. De mörkgrå partierna är stickade tillsammans med en tråd guldgarn – Candy från Svarta Fåret.

Och så här ser den ut med sagda Kommandora inuti:

Jag stickade större delen av tröjan under en ovanligt harmonisk helgvistelse i Vadstena kloster, så den är laddad med idel frid och fröjd.

My preciouss

Av allt det som min enorma garnsamling rymmer är det nog det här jag håller kärast.

 För fem, sex år sen köpte jag flera kilo växtfärgad ull av en kvinna som hade gått en massa växtfärgningskurser men inte visste vad hon skulle göra av alla proverna. Några försiktiga försök till att sticka upp det har jag gjort, men jag har inte kommit särskilt långt – det är så vackert att inget projekt liksom tycks duga. Jag nänns inte riktigt sätta tänderna i det. Helt lätt att hitta lämpliga projekt är det inte heller – till allra största delen är det ett nystan i varje färg och det är nog faktiskt lika många olika tjocklekar som det är nystan… Nu i eftermiddag, när jag skulle titta på ”Henrik V” och behövde enkel rätstickning som inte drog någon uppmärksamhet från de språkliga krumbukterna, lyckades jag dock sortera ut fyra nystan i tunn, orangefärgad, hyfsat jämntjock ull och påbörja en liten, liten kofta.

Man måste börja någonstans. Mina växtfärgade skatter tjänar förvisso som underbar prydnad redan som de är, men de förtjänar att komma till användning, att med omsorg stickas in i plagg som älskas och slits.