Två inlägg på samma dag!

I dag fick snoppkaninen en melankolisk liten kompis.

Man blev ju lite orolig först. ”Vad är det HÄR för en pungkula nu då”, sa min man och suckade lite när han såg det hela ta sin början. Man får förstå honom. Han tvingades ju följa snoppkaninens tillblivelse på ganska nära håll.

bild (3)

Men sen redde det ut sig rätt bra. Kolla fötterna. De är ju så söta att man dör.

bild (1)Mönstret är från Ysolda Teague och heter ”Elijah”. Jag har stickat på strumpstickor strl 2 mm och det gick väl åt ett halvt restnystan Rowan 4 Ply Soft i ljust gråblått. Det blev en ganska liten och fast fant, precis som jag hade tänkt mig. Till ögon fick han franska knutar. Några såna hade jag inte gjort på flera år, så där fick jag friska upp minnet en aning med hjälp av Youtube.

Ja, det var nog allt jag hade på hjärtat i dag.

Den filosoferande snoppkaninen

Jag stretar vidare med fårafilt och andra åbäken och varvar med lite småpjoller också. Bland annat har det blivit en snoppkanin!

bild-23Ja, det är inget att hymla med – armar och ben ser inte ut som armar och ben utan som något helt annat, och mitt färgval gör inte saken bättre (eller sämre, beroende på hur man väljer att se det). Fast varför fästa sig vid sådana små detaljer? Jag stickade färdigt och krönte det hela med en liten sidennos och en tämligen tom Panduroblick.

BNhVD2jCEAEp5GO.jpg-large

”Roten ur hypotenusan minus Nortons teorem gånger rymden.”

Det var klurig och rolig stickning. Man börjar med huvudet, fyller det och plockar sen upp maskor till hals och kropp på det. Armar, ben och öron stickas likadant, så det blir inget sömmande. Bitvis var det riktigt svårmanövrerat – det där vecket i öronbasen är inget man får till i en handvändning, men det går!

bild-24

Här ska det alltså stickas öron. Man dricker många koppar te. Man svär. Men det går. Allt går.

Mönstret är Ysolda Teagues ”Sophie” och vilket garn det är behöver ni ju inte ens gissa.

Vad nytt har jag då lärt mig/prövat på/insett i samband med detta sticke?

– Osynlig ”loop cast on”. Roligt. Beskrivs här. 

– Grafting. Det har jag fuskat ihop många gånger förut men nu hittade jag en väldigt bra beskrivning på hur man gör.

– Om jag ska fortsätta sticka såna här små krumelurer får jag nog försöka hitta kortare strumpstickor, för det blir lätt i bökigaste laget med de i vanlig längd. Maskorna till öronen ovan tog jag upp på strumpstickor men sen blev det faktiskt att jag stickade de första varven på tapisserienålar…