I somras hamnade detta garn och dessa pioner i mitt blickfång samtidigt. Den människa som i en sån situation inte skulle tänka ”VANTAR!!” är ju inte normal.

Vantarna blev färdigstickade och riktigt hårdhänt tvättade/halvfiltade och ovanstående lilla pyntskiss blev nedkrafsad. Och sen blev jag morsa. Och sen hände ingenting mer på vantfronten förrän i fredags, då Spanarn bestämde sig för att ta en sovdag.

Jag bara lät det ske. Man ska inte hålla på och tänka så mycket jämt.

Igår var jag på Panduro och tjackade mer pärlor.