Det börjar bli en vana, det där att sticka Lokisar.
Jädra gött väder.
Jädra god Solhagabulle.
Jädra fin unge.
Denna tröja är ju rakt skrattretande liten i storlekarna så jag dängde till med fyraåringsstorlek till min (i och för sig ganska långa) tvååring, och det blev väl ganska lagom. Garnet är Peruvian Highland Wool och än så länge är jag jättenöjd med det. Det var härligt att sticka med och några noppor har vi inte sett till. Den blågrå färgen (812) är underbar, precis lagom melerad och levande, så den vill jag gärna sticka mer i.
Men dom blir ju så fina på honom, så det är inte konstigt att du fortsätter med den modellen till honom:)
Tack, rara Heidi! Ja, det här är verkligen en favorittröja. Det där oket är ju så bra under jackan också – bättre och ”oknöligare” än raglantröja, till och med. Om Gud vill ska jag nån gång sticka en vuxenvariant av den här. Till mig själv. Med samma blå bottenfärg.