Hösthej!

peruvian

Inte en enda maska har jag stickat på hela sommaren, men nu när det äntligen höstas verkar det rassla igång igen. Häromveckan var jag på Strikk och man kan väl säga att det hela ballade ur lite. 22 nystan Peruvian. Det ska bli en regnbågskofta enligt Clara Falks recept och så säsongens Loki, förstås.

MerinoOch titta här då! 50 g supertunn ekomerino som Anna Dandelion har växtfärgat och som jag har köpt av min Instagramkompis Dödergök. Jag såg direkt vad det vill bli, men jag återkommer angående det.

Jag går och väntar på en liten Finch-leverans också. Jag har önskat mig en Rayures länge nu och nu får jag garnet av mig själv i försenad 40-årspresent. Hoppas att det kommer snart. Hoppas att det kommer i dag. Hoppas att det kommer inom en timme.

En halv Viajante

bild (28)Susanna undrade hur jag alls hinner sticka numera. Svaret är att det gör jag inte – frånsett sån här hjärndödhetsstickning där man bara bränner rakt på utan att ens egentligen behöva vara vid medvetande och som man bara släpper rätt ner när Spanarn har vält eller vaknat eller bara allmänt virrat till det. Räta räta räta räta i evighet amen.

Jag gillar färgen väldigt mycket. Den skiftar rent otroligt – ibland är den bara stumt grå, ibland skimrar den i hundra olika havsgröna nyanser. Hur själva sjalen blir återstår att se, den känns mest som ett otympligt skynke i nuläget. Jag tänker mig att min yngsta syster Rainbow Warrior kanske ska ha den. Hon klär sig egentligen enbart i svart (fram till rätt nyligen enbart i svart AKRYL, huga! Hon har dock skådat alpackaljuset nu, så det är lugnt) men det här garnet går i precis samma toner som hennes ögon och skulle vara så vackert mot hennes röda hår, och hon har faktiskt vid ett tillfälle sagt att hon möjligen skulle kunna tänka sig något enstaka kulört plagg. Vad hon nu menade med kulört. Ljussvart, kanske? Grågrönt kanske är för skrikigt?

Jag längtar efter att få sticka nåt svårt. Eller åtminstone en sån här. Jag vet inte när jag såg en vackrare kofta senast. Men vi vet ju hur det blir när jag ska sticka nåt i Shelter.

Överlevnadskit

bildI dag är det torsdag. På söndag flyttar vi. Tvärs över landet, till huset och havet. Det är alltså lite stökigt nu, men jag har som ni ser koll på det viktigaste. Jag har planerat detta mycket noga. Det är med stickning för den som är en stickerska som det är med hö och vatten för den som är en häst – det måste alltid finnas att tillgå, oavsett om man sitter i bilen eller har kollapsat bland flyttlådorna eller vaknar första morgonen i sin nya säng i sitt nya sovrum. Alltså:

– Beskrivning på enkel men bra stickning. Bara räta maskor, inget att hålla reda på egentligen. Perfekt vid bilåkning och lätt att bara släppa rakt ner när bebisen vaknar och går från 0 till 100 på en sekund.

– Alla stickor som kan behövas, markörer, sax

– Snygg idolpåse för stilfull transport

– Och sist men inte minst: EN härva som räcker till hela konkarongen. Inte en massa smånystan som hoppar runt och ska hållas reda på.

Jag tar min man, mitt barn och mitt garn och drar min kos. Vi byter liv. Vi önskar eder alla en fröjdefull jul.

Man har väl principer

Häromveckan beställde jag två härvor sockgarn från Wollmeise, egentligen mest för att se vad det är alla väsnas om så dant. Jag fick nys om den här för ett tag sen och blev rätt sugen på att sticka den, men när jag kollade upp det rekommenderade garnet visade det sig att det är en helt galen cirkus kring det. Det går inte att få tag i såvida man inte sitter i givakt framför webbshoppen vid bestämda tider och, när shoppen väl öppnas, är extremt snabb i vändningarna så att ingen knycker det man har lyckats paxa ur ens kundkorg! Sånt där halabaloo är jag allergisk mot, man har väl principer, men samtidigt lovordar folk verkligen garnet och det såg ju onekligen härligt ut. Så jag beställde hem två härvor sockgarn för att kolla läget. Igår kom det. Jag kan aldrig vänta med att öppna garnpaket, så jag slet upp det direkt i bilen.

bild (8)Snyggt och redigt paket. På baksidan var det fullt med tyska sticktermer översatta till engelska och förutom garnet hade de lagt med en liten påse gummibjörnar. Jag äter inte godis, men det gör min man, och rart var det ju hur som helst.

Jaha, och så GARNET DÅRÅ. Jag tror att jag nu så smått begriper cirkusen kring detta, för kära nån vad gött det är. Otroligt djupa, nästan glödande färger, och ljuvligt att ta i.

bild (9)

Jag är inte i första hand en sockstickerska, jag vill ha svarta, tunna köpestrumpor i ekologisk bomullstrikå, men jag har alltid Eunny Jangs Bayerische i bakhuvudet, och det här garnet vore verkligen ett så pampigt projekt värdigt. Annars kan det bli en tunn sommartopp/tröja till någon vuxen eller ickevuxen person. Eller mössor eller tunna höstvantar. Och på fredag morgon klockan åtta sitter jag säkert på pass framför datorn för att försöka knipa en härva spetsgarn till den där sjalen. En princip som inte kan omvärderas är ingen bra princip.