Patriarkatet faller – under din livstid

untitled-39

Maria Lärkängs fantastiska Gudrunvantar! Jag stickade ju ett par till min syster för ett bra tag sen men ville förstås ha egna också. De har varit klara länge, bilderna är från i vintras, och jag har använt dem massor. Vi är många som går runt i Gudrunvantar och vinkar till varandra nu. Det är gött.  untitled-36Det är väldigt pillig stickning emellanåt, men så tillfredsställande samtidigt.untitled-46Garnet jag använde var dels Arwetta Classic i en fantastisk gammelrosa färg som inte riktigt kommer till sin rätt här på bilderna, och dels något vitt restgarn som jag inte har kunnat identifiera. Det rosa blev jag så förtjust i att jag beställde TRÖJMÄNGD!

Bubblor och ränder

Jag har stickat en Bubble & Squeak. Det var roligt och resultatet kommer att bli mycket användbart.

IMG_5941

Bubblig enasida, slätrandig andrasida.IMG_5944

Jag tror att jag använde stickor 2,5. Ganska mycket av resterna från Rayures-sticket gick åt. Jag älskar den mörkgrå nyansen. Den perfekta mjukisbyxfärgen. Den vore nåt att sticka sig en liten klänningskofta i.IMG_5946

Prickekoftan

Hej gamla blogg! Jag har haft det tjyvtjockt med jobb och husrenovering på sistone, därav tystnaden. Hösten blir förhoppningsvis lugnare, åtminstone på jobbfronten. Ett hus blir ju aldrig färdigt.

Här har vi nu Prickiga koftan, som har varit klar i evigheters evighet men som inte har fallit lillen i smaken förrän nu på senare tid. Tiden då man kunde klä honom i sånt man själv tyckte kunde vara trevligt är sen länge förbi.

prickig kofta

Koftan är stickad i restgarner från min ganska omfattande Felted Tweed-stash. Det är och förblir ett av mina älsklingsgarner – jag älskar hur det lägger sig tillrätta i flerfärgsstickningen, hur gött det “fyller” och hur mjukt det är. Den heter Priktrøje och beskrivningen finns i Lene Holme Samsöes bok “Babystickning på stickor 3” – en jättefin bok som är full av härliga små plagg men som tyvärr också är så risigt översatt att jag tänker köpa “fortsättningsboken” med mönster för större barn, “Barnstickning på stickor 3,5-4”, på originalspråket danska i stället. Det dammiga gagget om flick- respektive pojkplagg och “feminina vantar” etc undgår man dock inte genom att byta språk… Jag vill ha stickböcker med BARNKLÄDER, tänk att det ska vara så svårt att hitta. Om jag hade minsta lilla fallenhet för mönsterkonstruktion skulle jag skriva en själv.bild (14) - KopiaNåväl. Det här var ett rent ljuvligt sticke fram till det stadium som kan beskådas ovan. Sen var det dags för prickarna – se nedan – och då blev det mest pilligt och svärordigt. Jag ska inte sitta och pillra med fair isle på avigsidan mer. Jag ska sticka runt och steeka.

bild (15) Lite knöligt, men det la sig fint i blockningen sen.

Lite att växa i! Enligt mina Ravelry-anteckningar valde jag strl 2 år, men den är allt rätt stor, så jag undrar om det verkligen stämmer…

kofta

Lite nytta, lite flärd

NorthmanMin barndomsvän Maria fick vackra, hemstickade stjärnvantar av sin farmor varje vinter under hela sin uppväxt och ända fram tills farmodern lämnade jordelivet för några år sedan. När sista paret var utslitet tänkte jag att då får väl jag göra ett försök, för är man van att ha hemstickade stjärnvantar är det ju hårt att plötsligt bli utan. Jag hade sneglat på David Schulz underbara Northman Mittens ett bra tag och tänkte att Maria nog också skulle gilla dem. Det gjorde hon. Hon fick dem i födelsedagspresent tillsammans med ett stort paket lakritspipor och såvitt jag förstod var hon nöjd.Närbild NorthmanBeskrivningen är väldigt välskriven och liksom lite kärv och härlig. Jag älskar att sticka vantar och jag älskar tvåfärgsmönster. Det enda som var lite krångligt egentligen var väl att få till precis perfekt storlek på innervantarna. Sätta över maskorna på tråd, vända in innervantarna, prova, känna efter alldeles för mycket, vända ut igen, sätta tillbaka maskorna på stickorna, sticka tre varv, prova igen, bli nöjd, komma på att den andra innervanten också behöver bli tre varv längre osv. Men jag tog mig ordentligt med tid och repade upp och duttade tills jag var helt nöjd. Sånt ångrar jag aldrig i efterhand. Halvmesyrer ångrar jag alltid.Northman (2)Till yttervantarna hade jag Rauma Finull som jag bunkrade massor av när jag var på Strikk i Göteborg häromåret och till innervantarna använde jag det helt ljuvliga Angora Haze från Rowan. Färgen heter “Nest” och är inte alls så skär som på bilderna utan snarare blekt beigerosa. Det blev fina kontraster och vantarna blev otroligt sköna. Det blir fint för Maria att sticka in sina frusna tassar i det där angorafluffet i vinter.

Loki III

Det börjar bli en vana, det där att sticka Lokisar.

loki spring loki ladugårdJädra gött väder.

loki bulle

Jädra god Solhagabulle.

bulle i profil

Jädra fin unge.

SpringlokiDenna tröja är ju rakt skrattretande liten i storlekarna så jag dängde till med fyraåringsstorlek till min (i och för sig ganska långa) tvååring, och det blev väl ganska lagom. Garnet är Peruvian Highland Wool och än så länge är jag jättenöjd med det. Det var härligt att sticka med och några noppor har vi inte sett till. Den blågrå färgen (812) är underbar, precis lagom melerad och levande, så den vill jag gärna sticka mer i.

Höstklyscheri

IMG_5312Jaha, nu ruskar det i ordentligt osv. Bärbuskarna är nedklippta, växthuset är städat och persikoträdet skiftar i orange och rött. Det känns som att det var i går det dignade av frukt. Tiden går rasande fort när man har ett litet pyre som babblar och joggar och härjar och bånglar och krånglar och snarkar och skrattar och gömmer sig och hittar och tappar och välter och gungar och sjunger.

Höst och vinter är min bästa tid. Svalka, luft som går att andas, nystart. På hösten ska man köpa nya manchesterjeans och gå igenom sitt pennfack ordentligt. Ett par tjocka sticketröjor och ett par duktiga kängor behöver man. Och gärna en ny kurs av något slag att sätta tänderna i.

I år lägger jag främst krutet på sticketröjorna, och särskilt då dylika till lilleman. Clara drog igång en KAL i somras som jag inte var sen att haka på – och tro’t eller ej, men jag slutförde faktiskt också, och med skapligt resultat dessutom.

IMG_5330 Loki av Ragga Eiriksdóttir. Garnet, Eco-Alpaca från Viking, hade jag i stashen redan. Det var faktiskt så att jag inom en kvart från det att jag anmält mig till KAL:en hade börjat lägga upp. Underbart att bara kunna stega upp för trappan och rota fram nåt som passar. Det HAR onekligen sina fördelar att vara garnhoarder.

Koftan stickas uppifrån och ner och klipps upp efter blockningen. Flerfärgsstickningen blev väl sådär – min rundsticka var för kort och allt kändes lite tjorvigt, så jag hittade aldrig flytet och allt jämnade inte ut sig i blockningen. Fullt dugligt blev det likväl. Okmönstret är verkligen vackert. Om jag gör en till i nästa storlek får den nog förbli en tröja, just av den anledningen.

IMG_5300Det var väldigt snålt med steekmaskor, så jag fegade ur och övergav tanken på att sätta i blixtlås. Det kändes tryggare att bara klämma dit knappar i stället. Även dem hade jag i stashen. Jag tror att jag kanske köpte dem på Knapp-Carlsson i Göteborg när jag letade knappar till den giftgröna koftan

IMG_5329Det är inte lätt att fota barnet numera, det har alltför bråttom. Så värst många rakt-framifrån-bilder blir det sannerligen inte. “Daggeeee, titta hiiiiit lite då.”

Löjl och fånerier

Varför jag väljer att sticka sockor som ska sys ihop vet jag icke, och varför jag väljer att göra det två gånger vet jag icke heller. Söta är de ju, men den där sömmen under foten är faktiskt inget vidare. Till saken hör att mina Debbie Bliss-grejer alltid blir för stora (våga vägra provlappar!), så de här lär väl inte passa förrän mottagaren/offret är stor/stort nog att gå, och då tror jag inte att en söm som löper längs hela undersidan av foten känns sådär jättekul.

Nå, men roligt sticke var det ju och skaplig på att sy ihop grejer är jag ju, så det får vara gott så.

sockor och monster

Baby Cashmerino som vanligt. Jag har så väldigt mycket Baby Cashmerino. Baby Cashmerino-lådan är som ett par såna där guldbyxor – det kommer mer och mer och mer oavsett hur mycket man öser ur den.

Den lilla tingesten som ser ut att vara en sparkbyxa till ett mycket märkligt skapt spädbarn är i själva verket början på ett monster, som ska stoppas och få ögon, ficka på magen samt liten telning: Daphne and Delilah.

Monsterinspirationen hittade jag hos denna fullkomligt fantastiska stickerska.

Blingtröja till Kommandoran

Lilla systerdottern Kommandoran är just nu i en fas där allt som inte är tuggummirosa, volangigt eller glittrigt gör ont i ögonen på henne, så hennes födelsedagströja detta år anpassades därefter. Få se om den kan duga ett tag.

Jag har utgått från Elizabeth Zimmermanns “grundrecept” på rundstickad tröja med ok – Seamless Yoke Sweater, som man bland annat hittar i “Knitting Without Tears”. Jag orkar sällan konstruera några mönster själv, men det här var en perfekt “mellanväg” – enkel matematik, roligt arbete, schysst resultat.

Garnet är Eco-Alpaca från Viking, som genast blev en ny favorit – det värmer otroligt bra och är supermjukt och vänligt och mulligt. Det måste nog bli en likadan tröja till mig själv till nästa vinter, fast möjligen i en annan grundfärg (även om jag naturligtvis klär oerhört bra i grisskärt om jag nu skulle VILJA ha det). Jag använde tresmaksrosa som grundfärg och mörkgrått, ljusgrått och naturvitt till mönstret. De mörkgrå partierna är stickade tillsammans med en tråd guldgarn – Candy från Svarta Fåret.

Och så här ser den ut med sagda Kommandora inuti:

Jag stickade större delen av tröjan under en ovanligt harmonisk helgvistelse i Vadstena kloster, så den är laddad med idel frid och fröjd.

Kontrast

Brownstone börjar arta sig, men även om jag tycker att det kan vara rätt skönt att sitta och bara mata på med busenkel slätstickning blir det faktiskt en aning långsamt emellanåt, så de senaste dagarna har jag varvat med den här osannolika saken.

Det är Lidiya Scarf av Kaffe Fassett,  från Rowan 48. Jag började väl med den hösten 2010, så den får ju hemskt gärna bli klar till vintern. Om jag inte kände mig själv så väl skulle jag ge mig själv i läxa att sticka en “rand” om dagen…

Det här är ett bra projekt för mig, på många vis. Dels får jag öva på att inte ge mig in och PILLA så förbaskat i allt – jag har gett mig den på att jag inte ska stuva om i färgkombinationerna trots att jag tycker att de är ohyggliga ibland, utan släppa kontrollen och fixandet lite och bara följa beskrivningen. Den färdiga halsduken (av någon anledning lyckas jag inte länka i dag), som jag bland annat har sett på Wincent i Stockholm, är jättevacker på sitt eget kaotiska sätt och jag vet att jag kommer att älska min när den är klar. Det är bra att kliva ut ur sin gamla välbekanta låda ibland.

Ja, och dels får jag öva på flerfärg, som är min sämsta stickningsgren. Nu sitter jag och micklar tämligen obehindrat med tre färger på samma gång – två trådar i vänster hand och en i höger. Det gick åt väldigt många svärord i början, men nu funkar det faktiskt.

Så här är det nästan alltid. Jag hittar något jag MÅSTE ha och sen sätter jag bara igång. Huruvida jag egentligen har de färdigheter som krävs är liksom sekundärt. Jag kan inte kombinera rostrött med mörklila och grått och jag kan inte sticka flerfärg men måste jag ha halsduken så måste jag. Man får ta Gud i hågen och lägga upp maskorna, bara. Det blir alltid roligt – och ibland bra.