Traktortröjan

Här ser vi traktortröjan in action på några bilder från i våras. Jag är rätt nöjd med den. Spanarn tycker att garnet sticks lite och så gillar han faktiskt inte såna här runda ok – han tycker att det känns som att hela tröjan följer med när han höjer armen, så han trivs bättre i tröjor med raglanärm eller vanlig rak isättning. Och jag som nästan bara har stickat oktröjor till den stackarn. Men traktorerna tycker han blev bra, även om det inte syns riktigt att det är John Deere-traktorer, och färgerna gillar han, så det blir nog en del användning ändå i höst.

Jobbigt med vårbruk, men någon måste göra det.

Beskrivningen är alltså från Sandnes och heter Traktorgenser 1308-14. Det gröna garnet är Sandnes Smart i färgen 8264 och det beige är Rowan Purelife Organic Wool i färgen 601 Parsley.

Tröjor till mina killar

Min man och jag har känt varandra halva livet och varit ett par i sju år, och först nu har jag lyckats sticka honom en tröja – en Brownstone, designad av Jared Flood. I sanningens namn ska sägas att jag började på den för rätt många år sen, men denna till synes enkla tröja har varit allt annat än enkel att få ihop (man kan läsa lite om eländet här), och mitt i alltihop kom det ju barn och hus och det hela och eftersom jag rent allmänt är extremt bra på att påbörja men sämre på att fullfölja hamnade tröjan rätt långt ner i projektkorgen.

Oceaner av slätstickning, oceaner av te, just inga oceaner alls av tålamod. Tröjan blev helt enorm efter tvätt och blockning. Jag stickade om den, denna gång med en mängd justeringar, och blockade den knappt alls eftersom jag fick för mig att den tänkte växa till ett smärre segel även andra resan. Det gjorde den naturligtvis inte – den blev tvärtom för liten. Urtöntig med fjuttkorta ärmar. Men då fick det helt enkelt räcka. Jag tvättade den oerhört eftertryckligt och blockade den bryskt och då blev den äntligen bra.Snygg krage, snygg raglan, snygg livskamrat.

Ovan: actionbild. Nedan: materialsportbild. Jag kanske stickar nåt mer i Shelter nån gång, det är ju egentligen ett helt fantastiskt garn, men då får det bli dubbla provlappar först.

Även min lilla kille får en tröja vilken dag som helst nu. Jag ska bara brodera avgaser på den först. Med maskstygn.

Varannan sockor

Tanke inför det nya året: att det vore bra om jag stickade sockor lite oftare. Varannan vatten heter det ju när man är på lokal, och varannantänket är förstås applicerbart på alla möjliga områden i livet, så det vore fint om ungefär varannan grej jag stickar i år kunde få vara en socka. Det är inte mycket som går upp mot att ta på sig en hemstickad socka, skönare plagg finns faktiskt inte, och det känns så töntigt att gå och köpa nåt som man är fullt kapabel att tillverka själv.

Jag börjar med ett par Charlotte, designade av Erika Guselius:

DSC_7908 Ingen skriver mer omsorgsfulla stickbeskrivningar än Erika Guselius, hon är verkligen en mästare på att få snirklor och knorklor att gå ihop alldeles självklart logiskt och tjusigt på slutet. DSC_7912 Garnet är Koigu Painter’s Palette Premium Merino, även kallat KPPPM, i den glödrödorange höstfärgen 1110. Jag köpte det i New York för nästan tio år sen (på den tiden då riktigt härligt sockgarn inte var alldeles enkelt att få tag i i Sverige), men så är det ju ibland – saker och ting kan behöva ligga till sig. Rätt vad det är dyker rätt projekt upp. Jag har ett par härvor kvar som det nog får bli helt släta sockor av.DSC_7911