Patriarkatet faller – under din livstid

untitled-39

Maria Lärkängs fantastiska Gudrunvantar! Jag stickade ju ett par till min syster för ett bra tag sen men ville förstås ha egna också. De har varit klara länge, bilderna är från i vintras, och jag har använt dem massor. Vi är många som går runt i Gudrunvantar och vinkar till varandra nu. Det är gött.  untitled-36Det är väldigt pillig stickning emellanåt, men så tillfredsställande samtidigt.untitled-46Garnet jag använde var dels Arwetta Classic i en fantastisk gammelrosa färg som inte riktigt kommer till sin rätt här på bilderna, och dels något vitt restgarn som jag inte har kunnat identifiera. Det rosa blev jag så förtjust i att jag beställde TRÖJMÄNGD!

Lite nytta, lite flärd

NorthmanMin barndomsvän Maria fick vackra, hemstickade stjärnvantar av sin farmor varje vinter under hela sin uppväxt och ända fram tills farmodern lämnade jordelivet för några år sedan. När sista paret var utslitet tänkte jag att då får väl jag göra ett försök, för är man van att ha hemstickade stjärnvantar är det ju hårt att plötsligt bli utan. Jag hade sneglat på David Schulz underbara Northman Mittens ett bra tag och tänkte att Maria nog också skulle gilla dem. Det gjorde hon. Hon fick dem i födelsedagspresent tillsammans med ett stort paket lakritspipor och såvitt jag förstod var hon nöjd.Närbild NorthmanBeskrivningen är väldigt välskriven och liksom lite kärv och härlig. Jag älskar att sticka vantar och jag älskar tvåfärgsmönster. Det enda som var lite krångligt egentligen var väl att få till precis perfekt storlek på innervantarna. Sätta över maskorna på tråd, vända in innervantarna, prova, känna efter alldeles för mycket, vända ut igen, sätta tillbaka maskorna på stickorna, sticka tre varv, prova igen, bli nöjd, komma på att den andra innervanten också behöver bli tre varv längre osv. Men jag tog mig ordentligt med tid och repade upp och duttade tills jag var helt nöjd. Sånt ångrar jag aldrig i efterhand. Halvmesyrer ångrar jag alltid.Northman (2)Till yttervantarna hade jag Rauma Finull som jag bunkrade massor av när jag var på Strikk i Göteborg häromåret och till innervantarna använde jag det helt ljuvliga Angora Haze från Rowan. Färgen heter “Nest” och är inte alls så skär som på bilderna utan snarare blekt beigerosa. Det blev fina kontraster och vantarna blev otroligt sköna. Det blir fint för Maria att sticka in sina frusna tassar i det där angorafluffet i vinter.

Ur spår, gubbjävlar!

Pow! Gudrun for president!

Gudrun

Jag har stickat vantar till mina systrar. Korven fick ett par Gudrun, förstås. Som alla vet är detta det bästa vantpåhittet världen skådat sen Eunny Jang knåpade ihop sina Anemoi för snart tio år sen.

Beskrivningen är otroligt välskriven och det var riktigt krävande stickning, jag fick ta en lång paus mellan första och andra vanten eftersom min hjärna är så trött, men det var roligt ändå och jag är väldigt stolt över resultatet. Snacka om meningsfullt handarbete. Till vintern hoppas jag ha gjort ett par till mig själv också.

(Jag använde Rauma Finullgarn och st 2,5.)

Pioninspiration med extra allt

bild-30I somras hamnade detta garn och dessa pioner i mitt blickfång samtidigt. Den människa som i en sån situation inte skulle tänka “VANTAR!!” är ju inte normal.

bild-31pioninsida

bild (30)Vantarna blev färdigstickade och riktigt hårdhänt tvättade/halvfiltade och ovanstående lilla pyntskiss blev nedkrafsad. Och sen blev jag morsa. Och sen hände ingenting mer på vantfronten förrän i fredags, då Spanarn bestämde sig för att ta en sovdag.

bild (31)

bild (29)

bild (34)

Jag bara lät det ske. Man ska inte hålla på och tänka så mycket jämt.

Igår var jag på Panduro och tjackade mer pärlor.