Bit ihop och kom igen då

Här ser vi en sedan mycket länge färdigstickad Brownstone äntligen försvinna ner i djupet. Intill ser vi en förväntansfull grammatiktantsfot.

bild-28Här återser vi Brownstone – nu färdigtvättad och tydligen som en följd därav minst TVÅ STORLEKAR STÖRRE än vad som avsetts. Grammatiktantsfötterna, vad utstrålar de? Bestörtning. Uppgivenhet.

bild-29 Min man är stor och lång, men inte så här stor och lång. Tröjan var lite pösig när han slutprovade den, men inte så här pösig.

Nu får tröjan torka bäst den har lust, utan nålar och pill. Sen repar jag upp den, härvar om garnet, tvättar det igen och stickar om tröjan hel och hållen. Från början. Inte i storlek XL, inte med några short rows på bakstycket och definitivt inte med samma grovlek på stickorna.

Så här är det. Det är sånt här man lär sig av. Fast exakt vad jag har lärt mig vet jag inte än. Är det månne så att Shelter generellt tappar all sans och balans i tvätten, eller rör det sig om ett handhavandefel från min sida? Var vattnet för varmt? För kallt? Fick tröjan ligga i blöt för länge? Det ska visa sig.

I går snoppkaniner, i dag Läderlappar

bild-26En Läderlappssymbol!

bild-25Om man syr ihop den blir det en hjälmmössa till en liten person. Jag gjorde två. Det tog en långfilm.

Mönstret är från Anita Gunnars “Vantar, mössor, sockor och vantar” och jag vill inte prata om vilket garn jag använde. Men det gick åt 30 gram per mössa, dvs drygt ett halvt nystan. På stickor 2,5.

Nya upplevelser/färdigheter/insikter i samband med detta sticke:

– Fyrfläta är roligt och snyggt, men jag borde ta reda på om den på något sätt kan göras mindre krullningsbenägen.

– Snygga kanter får man om man lyfter sista maskan med garnet framför.

Nu ska jag sätta mig och klippa upp fårafilten. Håll tummarna.

Den filosoferande snoppkaninen

Jag stretar vidare med fårafilt och andra åbäken och varvar med lite småpjoller också. Bland annat har det blivit en snoppkanin!

bild-23Ja, det är inget att hymla med – armar och ben ser inte ut som armar och ben utan som något helt annat, och mitt färgval gör inte saken bättre (eller sämre, beroende på hur man väljer att se det). Fast varför fästa sig vid sådana små detaljer? Jag stickade färdigt och krönte det hela med en liten sidennos och en tämligen tom Panduroblick.

BNhVD2jCEAEp5GO.jpg-large

“Roten ur hypotenusan minus Nortons teorem gånger rymden.”

Det var klurig och rolig stickning. Man börjar med huvudet, fyller det och plockar sen upp maskor till hals och kropp på det. Armar, ben och öron stickas likadant, så det blir inget sömmande. Bitvis var det riktigt svårmanövrerat – det där vecket i öronbasen är inget man får till i en handvändning, men det går!

bild-24

Här ska det alltså stickas öron. Man dricker många koppar te. Man svär. Men det går. Allt går.

Mönstret är Ysolda Teagues “Sophie” och vilket garn det är behöver ni ju inte ens gissa.

Vad nytt har jag då lärt mig/prövat på/insett i samband med detta sticke?

– Osynlig “loop cast on”. Roligt. Beskrivs här. 

– Grafting. Det har jag fuskat ihop många gånger förut men nu hittade jag en väldigt bra beskrivning på hur man gör.

– Om jag ska fortsätta sticka såna här små krumelurer får jag nog försöka hitta kortare strumpstickor, för det blir lätt i bökigaste laget med de i vanlig längd. Maskorna till öronen ovan tog jag upp på strumpstickor men sen blev det faktiskt att jag stickade de första varven på tapisserienålar…