En rätt så beige bild

Se här min utsikt för dagen. Jag ligger i soffan och försöker blidka mina bihålor och tittar på matiné. Och stjälper i mig tebalja efter tebalja. Och stickar. Shelter är faktiskt underbart – jag gillar det tweediga, lite torra, och hej vad det går undan! Det var länge sen jag stickade med så här grovt garn, så jag hade liksom glömt hur snabbt det kan gå. Ärmarna blir klara framåt aftonen och sen lär jag väl kasta mig över fram- och bakstycket direkt.

Måtte jag nu bara ha köpt tillräckligt mycket garn. Han den där mottagaren är så väldigt långarmad.

Man ska gå ut starkt!

 

Två timmar efter att vi hade kommit hem från vår lilla Londonresa i går stod jag och vindade upp detta garn. Som jag har längtat efter att få sätta tänderna i lite Brooklyn Tweed-tweed! Även mönstret, Brownstone, är från Brooklyn Tweed. Det hela är inköpt på detta förbaskade ställe, där jag fick en sån inspirationschock att jag nästan handlade upp hela nästa månadshyra. Det är både tur och lite synd att vi inte har några såna garnaffärer i Stockholm. I slutändan lyckades jag lägga band på mig själv ordentligt och begränsa mig till dessa elva Shelter-härvor och ett stort nystan ljuvligt Sapphire-nånting som jag får återkomma till i en senare post.

Med denna luddiga lyxpralin återupptar jag alltså mitt stickningsbloggande. Några få tappra läsare från förr kanske minns “Vifslan stickar”, som förde en tynande tillvaro under några år för att sedan dö helt vintern 2010. Jag har inte stickat särskilt mycket sedan dess, men nu är jag igång igen, med både nya projekt och såna som har legat i ide länge.

Väl återmött i garncybern, alltså – och glad påsk!