Lokala luvan

Spanarn har vuxit ur sin Garter Earflap och behövde en ny mössa – gärna en som matchade vinteroverallen. Vi har en ny garnaffär här i Halmstad, Nystan och härvor, och där hittade jag fantastiskt alpackagarn i precis samma färg som läderetiketten och blixtlåsflärparna på sagda vinteroverall. Garnet är jättenärproducerat – det kommer från gården Bokbacken i Simlångsdalen en liten bit utanför stan, och ullen i just mitt garn kommer från en alpackafröken som heter Danielle och vars färg kallas medium fawn. Underbart på så många sätt.

pappa dagge luva

När man är ute vid havet behövs det dubbelmössa.

dubbelmössa2

Modellen jag valde heter Vålåluva och finns i Camilla Skorups fina lilla bok “Sticka till småtting“. Den är full av härliga grejer som Spanarn skulle behöva, bland annat en seglarolle i halvpatent som verkligen vore fin till våren.

bild (2)

Jag stickade på st 2,5 eftersom jag ändå alltid stickar alldeles för löst. Sen gjorde jag en tofs fast jag egentligen inte kan. Det blir bättre nästa gång.

Ja, tjingeling så länge då!

havet

Angoragåva

I julas var jag i Örebro och hälsade på släkten och fyndade angoragarn. Tre nystan blekt, blekt rosa Angora Haze från Rowan fick jag tag i, fast jag hade velat ha fler för det visade sig vara väldigt härligt. Tyvärr har det ju utgått. Kanske att jag dammsuger lite realådor på internet när lönen kommer…

bild (10)

Nåväl, av det garn jag faktiskt lyckades roffa åt mig stickade jag bland annat en löskrage till ännu ett förträffligt kvinns jag har i min närhet (och som faktiskt råkar vara lilla J:s mamma). Vissa får mössor, vissa får vantar och vissa får löskragar. Det faller sig som det faller sig. Till denna krage la jag upp 160 maskor på st 2,5 och sen stickade jag bara på några decimeter. Varmt, fluffigt och kärleksfullt blev det.

bild (6)Och så klädsamt sen!

Lilla räven

20150209_164555 (1)Den här lilla rävmössan har väl ingen människa som tittar på internet ibland kunnat missa. Jag hittade ett nystan Felted Tweed i den perfekta rävfärgen i garnskåpet och det vita tror jag är Rauma Finull. Och sen bar det av! Det var rundstickning med intarsia och det var förkortade varv och det var vikningar och vändningar och intagningar och hit och dit. Och det var definitivt ingen tv-tittning under arbetets gång.

Den passade inte alls på Spanarn, men på lilla J funkade den desto bättre. Jag övervägde att sticka en ny, modifierad till Spanarn, så att de båda kunde åka i bredd i sina vagnar och vara rävigast i stan, men det blev förstås ingenting med det.

räv

(Jamen fy fan för intarsia.)bild (12)

En bra mössa till en bra kvinna

 

Herregud, vad jag har stickat! Det har varit en rent vettlös produktion de senaste månaderna, men jag har varit väldigt osugen på allt vad datorer heter, så något bloggande har det inte kunnat bli. Nu är jag dock av försörjningsskäl tillbaka framför datorn så nu börjar väl det värsta skärmmotståndet lägga sig. Två tröjor, två par strumpor, ett par magnifika vantar, en halv väska och otaliga mössor har jag att visa. Och då har jag säkert glömt en massa.

Först ut: En bra mössa till en bra kvinna. Jag stickade ju en Garter Earflap Hat till Spanarn i höstas, och den var det många som gillade. Bland annat ville den älskade personen på bilderna nedan ha en egen. Jag vet inte många vuxna som kan bära upp en mössa av detta slag, men Rina spelar i en helt egen liga, som synes.

IMG_3745“Vad är det för underbart hus Rina befinner sig i/framför” tänker ni förstås när ni ser dessa bilder, och då kan jag berätta att det är Lis Mejeri, som hon bebor och driver tillsammans med sin livskamrat patron Blidberg och en och annan fyrfoting. Ta en titt!

IMG_3716Mössdetaljer: Garter Earflap Hat efter PurlBees beskrivning. Jag tror att jag använde stickor nr 4,5 och att garnet var Rowan Cocoon vet jag med bestämdhet. Om man gillar förkortade varv är det mycket trevlig stickning.

(Jag stickade en till mig själv också, men den repade jag upp omedelbart efter första provningen framför spegeln…)

Vad säger björnen?

Jag varvar nyttostickning med tramsvirkning. Nedan ser vi ankan (eller, som Dag tror, björnen) Henry. Han tog en halv dag att virka och blev ganska söt och nu tar jag mig med förnyad kraft an ännu fler vantar och strumpor och mössor och förskolepantalonger.

bild (57) copy

Garnet är dels Flox och dels Syrén från Marks och Katten som jag köpte på rea på Panduro. Man vet aldrig när det akuta ankvirkningsbehovet ska slå till, så det är klokt att vara förberedd. Virknål nr 4 använde jag och mönstret köpte jag av designern Fatfaceandme på Etsy: https://www.etsy.com/se-en/listing/160192427/henry-the-duck-amigurumi-pattern?ref=favs_view_21

I morgon ska jag försöka blogga om något så spännande som Dagges nya raggsockor. Om inte stormen Alexander har blåst bort oss allihop innan dess, förstås. Jag är orolig för mitt persikoträd och mitt växthus. Och för att ett träd i slänten bakom huset ska välta och mosa vårt arbetsrum. Men sånt här hör livet vid havet till. Vi har bunkrat ägg, lakrits och potatis och har massor av DVD-filmer vi inte sett sen vi låg vid universitetet, så det ska säkert reda sig.

Koft-KAL

Nu ska jag ta kontroll över mitt mönsterkonstruktionsfuskeri och lära mig på riktigt – med hjälp av Stickamera och Dödergöks koft-KAL. Min egen kropp är stadd i alltför genomgripande förvandling för att det ska vara nån idé att ta mått på den just nu, men Dagge behöver alltid koftor och jag har massor av mörkblå jättefin gammal tweed som länge har mumlat om att den vill bli just kofta. Jag stickar provlapp i kväll.

Och allt jag har att säga för övrigt är att det är underbart att det äntligen börjar lacka mot jul nu. Som jag har längtat. Hela långa året. Ända sen januari. Trevlig advent på er!

bild (57)

 

Nej tack, sa Kommandoran

För några år sen när min kompis Jempan och jag som vanligt var ute och drog på stan efter jobbet råkade vi på en underbar liten garnaffär i Gamla stan. Jag minns inte vilken gata det var, men den låg mer åt Skeppsbrohållet än Riddarholmen. Affären drevs sen många år tillbaka av en väldigt rolig och rar gammal dam. Vinter efter vinter hade hon stått där framför värmefläkten och huttrat eftersom värden aldrig kom sig för att göra nåt åt värmen.

Massor av härlig ull hade hon. Jag gick därifrån med två härvor Karamell Ingela från Visjögarn och beskrivningen till Johanne Ländins Karin Kurbits-vantar och tänkte att jag skulle komplettera med en bra bottenfärg bara, men sen blev det inget av det vantsticket. Och sen blev det inget. Och sen blev det inget. Och sen blev det plötsligt en Fledgling Featherweight.

bild (52)Garnet började ropa på mig nån gång i somras, och eftersom Kommandoran skulle börja skolan och jag ville ge henne något – en tröja med tusen inbyggda kramar – till första skolveckan blev det en sån här. Förskräckligt roligt hade jag, och förskräckligt pilligt blev det, för halva ena härvan hade på något sätt försvunnit på vägen så jag fick hushålla och trixa och fixa för att få schatteringarna identiska på ärmarna. Samma gulorange och rosa färgomgång måste räcka till båda ärmarna, så jag fick sticka några varv på ena, ta av garnet, byta till andra ärmen, sticka några (eller ibland kanske bara ett) varv på den, byta ärm igen… Ett oändligt splajsande! Men det gick ju vägen. Och roligt var det, som sagt.
bild (53)Jag älskar färgerna. Det gör nog Kommandoran också egentligen, men hon tycker att garnet är sticksigt och hade hellre velat ha en vanlig kofta som man kan knäppa. Den här blir ju mer som en bolero och det tycker hon känns mysko. Men det är lugnt. Jag kanske låter Dagges polare J ta över den i stället, eller också repar jag upp den och stickar en helt sagolik farfarströja till honom!

Höstklyscheri

IMG_5312Jaha, nu ruskar det i ordentligt osv. Bärbuskarna är nedklippta, växthuset är städat och persikoträdet skiftar i orange och rött. Det känns som att det var i går det dignade av frukt. Tiden går rasande fort när man har ett litet pyre som babblar och joggar och härjar och bånglar och krånglar och snarkar och skrattar och gömmer sig och hittar och tappar och välter och gungar och sjunger.

Höst och vinter är min bästa tid. Svalka, luft som går att andas, nystart. På hösten ska man köpa nya manchesterjeans och gå igenom sitt pennfack ordentligt. Ett par tjocka sticketröjor och ett par duktiga kängor behöver man. Och gärna en ny kurs av något slag att sätta tänderna i.

I år lägger jag främst krutet på sticketröjorna, och särskilt då dylika till lilleman. Clara drog igång en KAL i somras som jag inte var sen att haka på - och tro’t eller ej, men jag slutförde faktiskt också, och med skapligt resultat dessutom.

IMG_5330 Loki av Ragga Eiriksdóttir. Garnet, Eco-Alpaca från Viking, hade jag i stashen redan. Det var faktiskt så att jag inom en kvart från det att jag anmält mig till KAL:en hade börjat lägga upp. Underbart att bara kunna stega upp för trappan och rota fram nåt som passar. Det HAR onekligen sina fördelar att vara garnhoarder.

Koftan stickas uppifrån och ner och klipps upp efter blockningen. Flerfärgsstickningen blev väl sådär – min rundsticka var för kort och allt kändes lite tjorvigt, så jag hittade aldrig flytet och allt jämnade inte ut sig i blockningen. Fullt dugligt blev det likväl. Okmönstret är verkligen vackert. Om jag gör en till i nästa storlek får den nog förbli en tröja, just av den anledningen.

IMG_5300Det var väldigt snålt med steekmaskor, så jag fegade ur och övergav tanken på att sätta i blixtlås. Det kändes tryggare att bara klämma dit knappar i stället. Även dem hade jag i stashen. Jag tror att jag kanske köpte dem på Knapp-Carlsson i Göteborg när jag letade knappar till den giftgröna koftan

IMG_5329Det är inte lätt att fota barnet numera, det har alltför bråttom. Så värst många rakt-framifrån-bilder blir det sannerligen inte. “Daggeeee, titta hiiiiit lite då.”

Strumpchock

bild (62)

I somras råkade jag helt inofficiellt haka på Dödergöks sockutmaning. Det började med de knallrosa våffelstrumporna – de gav mersmak, det var så roligt att sitta och mickla med hälar och tår, och jag har köpt på mig en väldig massa sockgarn från Wollmeise det senaste året så det passade ju bra. Fyra par randiga blev det.

Jag stickade helt på fri hand med målsättningen att värka fram det optimala strumpreceptet för just mina fötter. Strumpor som sitter perfekt och som jag så småningom kan sticka i sömnen.

bild (67)

Par nummer ett. De ser ut som en godisbutik luktar, så de fick heta Lördagsgodis. Randningen är 9+9 v, vilket jag tycker blev lite för brett. Det rosa garnet är Wollmeise Twin i färgen “Tutu” och det vita är vanlig vit Regia. Observera den fula upptagningen längs hällapparna. Den gav jag mig den på att jobba bort.

bild (63)

Ful upptagning i närbild. Blä.

bild (64)

Men på andra strumpan hittade jag på nåt trick som inbegrep att lyfta lite fler maskor än vad som egentligen är sticktekniskt lämpligt och därigenom få en “rätfläta” att plocka upp längs med. Jag ska försöka fota det hela nästa gång, för jag kan absolut inte förklara hur jag gjorde. Snygga hälar blev det från och med nu, i alla fall.

Den gröna ovan stickade jag när min trädgård stod och risade ihop som värst, så den heter Kirskål. Randning 4+4 v. Näst snyggast. Grön Wollmeise Twin i färgen Pistazie och så vit Regia.

bild (66)Denna strumpa heter Skjorta. Randning 6+6 v, vilket jag tycker blev snyggast. Petrolblå Wollmeise Twin i färgen Neptun och vit Regia.

bild (68)Fast allra bäst blev det sista paret, som förstås heter Kultur. Svart Wollmeise, vit Regia. Dem ska jag ha i jodhpursen i höst.

bild (55)Dagge gillade den rosa bäst.

Jag “behöver” ett rödorangerandigt och ett senapsrandigt par också. Och sen är tanken på helt enfärgade, omönstrade inte så dum heller. Ja, här sitter man nu och har blivit strumpstickerska. Dagge måste väl också ha ett par eller sju, förresten… Händelserikt stickningsår, det här.

THE vintermössa

bild (36)Nu har även jag testat Garter Ear Flap Hat från Purl Bee och herregud vilket bra påhitt den är. Den går ner långt över pannan och ligger så fint över små öronen och lilla nacken och värmer. Det är rätt varmt i Halmstad i dag men min tappra, genomtrötta, rödögda lilla unge ställde ändå upp och poserade i EN SEKUND.

bild (49)Sen fick det räcka.

bild (51)Dagge fick den ljusgrå (i Eco-Alpaca från Viking) och hans polare lilla J fick den gråblå (i Cocoon från Rowan). De kommer att vara snyggast i sandlådan i vinter.

Mössorna är nog rätt små i storlekarna – Dagge och J är blott varsitt år fyllda men passade ändå utmärkt i “kid”-storleken. Min sköna böna Rina har beställt en till sig själv också. Hon är ett nätt men likväl vuxet kvinns, så hon ska väl ha Adult XXXL då.