Carpe röva

Jag tittar på Gilmore Girls och fixar lite julklappar. Virkar en haj (med blandade resultat – kroppen blev bra, men jag tar tacksamt emot alla era bästa stjärtfensvirkningstips) och broderar lite peppiga tändsticksaskar. Det är viktigt med ledord och valspråk i livet och just det här är nog det som har tjänat mig allra bäst genom åren. Nu carpar vi vidare bäst vi gitter någon vecka till och sen är det änteligen jullov. Då ska jag visa er Konsultens tröja – den som bara tog fem år att blocka.

carperova

Snurrfilten och skrammelkaninen

kpc-nystanNytt favoritgarn! Det heter KPC Glencoul DK och innehåller bomull och merinoull. Det finns i mängder av helt fantastiska färger och är spänstigt och fint att sticka med. Billigt är det inte, men det får bli en annan diskussion.

borjan

När jag såg den krämvita och den grönblå ihop insåg jag att det äntligen hade blivit dags att sticka en OpArt. Jag har varit sugen på den i evigheter och är det nog fortfarande – den är så rolig att sticka att jag gärna skulle fortsätta med en till nu direkt, det vore fint med en svartvit i vardagsrumssoffan. Fast precis i början där var det så lagom roligt (se ovan). Jag svor.

img_3015Sen blev det bättre.  Färgbytena var svåra att få till snyggt men jag kamouflerade bäst jag kunde innan jag blockade. Nästa gång blir det bättre.img_3017Varje gång jag gör en i-cord av något slag förundras jag över Elizabeth Zimmermanns geni.img_3022Så här blev den (kolla, mitt syrum är på gång!), och nu är den på plats hos sin lilla mottagare – lilla T, alldeles nyfödd dotter till min älskade vän och kollega på översättningsbyrån. Eftersom jag tänkte mig att filten kanske kunde komma till användning i barnvagnen stickade jag den mindre varianten.

En liten allvarsam skrammelkanin följde också med i paketet till lilla T.

img_3018Den heter Rattle Bunny Two-legged och är påhittad av Lucia Lanukas. Jätteroligt handarbete det här också, förstås. Jag använde Baby Cashmerino-rester (den där stashen tar aldrig slut) och sydde in en liten bjällra när jag stoppade överkroppen. Säkerhetsögon, förstås, och liten garnbollsrumpestump.img_3019  Och med en vy över detta lilla akterparti avslutar jag detta inlägg. Välkomna åter!

Prickekoftan

Hej gamla blogg! Jag har haft det tjyvtjockt med jobb och husrenovering på sistone, därav tystnaden. Hösten blir förhoppningsvis lugnare, åtminstone på jobbfronten. Ett hus blir ju aldrig färdigt.

Här har vi nu Prickiga koftan, som har varit klar i evigheters evighet men som inte har fallit lillen i smaken förrän nu på senare tid. Tiden då man kunde klä honom i sånt man själv tyckte kunde vara trevligt är sen länge förbi.

prickig kofta

Koftan är stickad i restgarner från min ganska omfattande Felted Tweed-stash. Det är och förblir ett av mina älsklingsgarner – jag älskar hur det lägger sig tillrätta i flerfärgsstickningen, hur gött det “fyller” och hur mjukt det är. Den heter Priktrøje och beskrivningen finns i Lene Holme Samsöes bok “Babystickning på stickor 3” – en jättefin bok som är full av härliga små plagg men som tyvärr också är så risigt översatt att jag tänker köpa “fortsättningsboken” med mönster för större barn, “Barnstickning på stickor 3,5-4”, på originalspråket danska i stället. Det dammiga gagget om flick- respektive pojkplagg och “feminina vantar” etc undgår man dock inte genom att byta språk… Jag vill ha stickböcker med BARNKLÄDER, tänk att det ska vara så svårt att hitta. Om jag hade minsta lilla fallenhet för mönsterkonstruktion skulle jag skriva en själv.bild (14) - KopiaNåväl. Det här var ett rent ljuvligt sticke fram till det stadium som kan beskådas ovan. Sen var det dags för prickarna – se nedan – och då blev det mest pilligt och svärordigt. Jag ska inte sitta och pillra med fair isle på avigsidan mer. Jag ska sticka runt och steeka.

bild (15) Lite knöligt, men det la sig fint i blockningen sen.

Lite att växa i! Enligt mina Ravelry-anteckningar valde jag strl 2 år, men den är allt rätt stor, så jag undrar om det verkligen stämmer…

kofta

Lite nytta, lite flärd

NorthmanMin barndomsvän Maria fick vackra, hemstickade stjärnvantar av sin farmor varje vinter under hela sin uppväxt och ända fram tills farmodern lämnade jordelivet för några år sedan. När sista paret var utslitet tänkte jag att då får väl jag göra ett försök, för är man van att ha hemstickade stjärnvantar är det ju hårt att plötsligt bli utan. Jag hade sneglat på David Schulz underbara Northman Mittens ett bra tag och tänkte att Maria nog också skulle gilla dem. Det gjorde hon. Hon fick dem i födelsedagspresent tillsammans med ett stort paket lakritspipor och såvitt jag förstod var hon nöjd.Närbild NorthmanBeskrivningen är väldigt välskriven och liksom lite kärv och härlig. Jag älskar att sticka vantar och jag älskar tvåfärgsmönster. Det enda som var lite krångligt egentligen var väl att få till precis perfekt storlek på innervantarna. Sätta över maskorna på tråd, vända in innervantarna, prova, känna efter alldeles för mycket, vända ut igen, sätta tillbaka maskorna på stickorna, sticka tre varv, prova igen, bli nöjd, komma på att den andra innervanten också behöver bli tre varv längre osv. Men jag tog mig ordentligt med tid och repade upp och duttade tills jag var helt nöjd. Sånt ångrar jag aldrig i efterhand. Halvmesyrer ångrar jag alltid.Northman (2)Till yttervantarna hade jag Rauma Finull som jag bunkrade massor av när jag var på Strikk i Göteborg häromåret och till innervantarna använde jag det helt ljuvliga Angora Haze från Rowan. Färgen heter “Nest” och är inte alls så skär som på bilderna utan snarare blekt beigerosa. Det blev fina kontraster och vantarna blev otroligt sköna. Det blir fint för Maria att sticka in sina frusna tassar i det där angorafluffet i vinter.

Gladkoftan

regnbåge3

Detta plagg är Dags käraste ägodel. Han har en alldeles för liten jeansjacka som han älskar väldigt mycket också men denna regnbågskofta är likväl solklar etta på Daggetoppen. Han får massor av komplimanger för den och är alltid mycket noga med att visa alla knapparna (som jag efter mycket om och men hittade på Panduro, av alla ställen) och berätta lite om de olika färgerna.

regnbåge

Det är ju Claras regnbågskofta, förstås, i Peruvian Highland Wool från Filcolana. Jag köpte garnet en torsdag och sen var väl koftan klar på söndagen. Det var så härligt att sitta där och fylla ögonen med all denna färg, det gick bara inte att sluta. Jag har känt mig rätt beige till såväl det yttre som det inre på sistone, så jag mådde gott av detta FÄRGVRÄK. Och jag blir glad av att se resterna – det gick åt ett halvt nystan per färg, ungefär, så egentligen skulle jag ju kunna sticka en kofta till och ge åt nån annan liten unge – i garnskåpet. Jag ska fylla på med lite mer gladfärg i stashen. Rätt vad det är behöver man lite färgterapi.

regnbåge2Eftersom Dag är en lång drasut la jag till två varv på varje rand. A-linjeökningarna utelämnade jag och jag hade nog kunnat hoppa över de förkortade varven i nacken också och helst även gjort halsringningen mindre. Dagge tycker att garnet är lite för sticksigt så han måste ha långärmat under, men det är också den enda invändningen han har. “Jag MÅSTE ha gladkoftan, mamma.”

Loki III

Det börjar bli en vana, det där att sticka Lokisar.

loki spring loki ladugårdJädra gött väder.

loki bulle

Jädra god Solhagabulle.

bulle i profil

Jädra fin unge.

SpringlokiDenna tröja är ju rakt skrattretande liten i storlekarna så jag dängde till med fyraåringsstorlek till min (i och för sig ganska långa) tvååring, och det blev väl ganska lagom. Garnet är Peruvian Highland Wool och än så länge är jag jättenöjd med det. Det var härligt att sticka med och några noppor har vi inte sett till. Den blågrå färgen (812) är underbar, precis lagom melerad och levande, så den vill jag gärna sticka mer i.

Hösthej!

peruvian

Inte en enda maska har jag stickat på hela sommaren, men nu när det äntligen höstas verkar det rassla igång igen. Häromveckan var jag på Strikk och man kan väl säga att det hela ballade ur lite. 22 nystan Peruvian. Det ska bli en regnbågskofta enligt Clara Falks recept och så säsongens Loki, förstås.

MerinoOch titta här då! 50 g supertunn ekomerino som Anna Dandelion har växtfärgat och som jag har köpt av min Instagramkompis Dödergök. Jag såg direkt vad det vill bli, men jag återkommer angående det.

Jag går och väntar på en liten Finch-leverans också. Jag har önskat mig en Rayures länge nu och nu får jag garnet av mig själv i försenad 40-årspresent. Hoppas att det kommer snart. Hoppas att det kommer i dag. Hoppas att det kommer inom en timme.

Tusen mössor till

bild (7)

Nu betar vi av resten av mössorna så att vi kan gå vidare sen.

Den här gröna har varit i flitigt bruk i vinter. Precis som Garter Ear Flap Hat är den påhittad av Purl Bee och beskrivningen finns här. Jag hyser mycket stort mössförtroende för Purl Bee, det blir snyggt och bra varenda gång.

Garnet är ett väldigt mjukt och fint ett från Rowan som jag har haft liggande i stashen i många år. Banderollerna är tyvärr borta men jag tror att det är nån av deras kaschmirvarianter.

Jag lät med flit bli att sätta tofsboll på mössan för att den skulle kunna rymmas under luvan på overallen eller under en extramössa för den händelse att Mårran kom dragande med riktig iskyla.

mössa och krage

På bilden ovan skymtar även den utmärkta löskragen Heartwarmer. Först stickade jag en i samma garn som gröna mössan, men den försvann tyvärr spårlöst efter första användningen. Då fick det bli en i svart Eco Alpaca i stället eftersom det gröna garnet var slut. Den har varit en kär vän hela vintern igenom. Egentligen kanske man borde ha en löskrage själv också. Varför ska det superpraktiska enbart vara förbehållet barna?

En dag för ett par månader sen, när vi lastade ur bakluckan på bilen, såg jag nåt på marken som kändes vagt bekant. En genomblöt, väldigt smutsig trasa – gröna löskragen! Hela långa vintern hade den legat på gräsmattan på vändplanen och slaskat. Jag tvättade den säkert tio gånger, trots att jag förstås visste att det var kört. Synd på det fina garnet. Det hade varit bättre om vi hade tappat den nånstans där nån annan kunde ha hittat den och fått användning för den.

blå luva 1

Och avslutningsvis ännu en Vålåluva fast i vårigare fason. Åskblått Arwetta Classic. Snygg färg på detta barn.

blå luva 2

Ylleolle

I dag ska det inte handla om mössor, tro det eller ej, men barnsticke är det förstås fortfarande. Jag har inte tid med några storsticken nu. Barnattiraljer och vantar är vad som hinns med. Gott så – snart är ungen 14 och helt ointresserad av att umgås med mor. Jag kan sticka storkoftor då. Gråta över hur hastigt tiden flyr och sticka storkoftor.

Loki fram

Dagens barnsticke är som synes ännu en Loki. Den lilla svarta från i höstas är urvuxen. Jag påbörjade den här nya i januari och avslutade den bara nån vecka senare. Nu har den varit i bruk ett par veckor och jag måste ju verkligen säga det vi alla redan vet – ylleolle är ett mycket bra plagg. Lagom varmt, lagom svalt. Och så väldigt mycket skönare för ögat än miljöfarlig uniformsfleece från det där företaget som börjar på P…

Loki bak

Garnet heter Louet Riverstone. Jag köpte det på Strikk i Göteborg för evigheter sen med målsättningen att sticka en Little Majolica till Kommandoran, men det blev aldrig av. Det var härligt att sticka i och färgerna är fantastiska men så värst imponerad av kvaliteten är jag inte – tröjan har som sagt varit i bruk ett par veckor men den filtar och noppar sig redan. Jag har en del kvar i andra färger också men det får nog bli mössor av det.

loki och luva

Jag älskar Loki. Och den här lilla knäppisen.