Lite nytta, lite flärd

NorthmanMin barndomsvän Maria fick vackra, hemstickade stjärnvantar av sin farmor varje vinter under hela sin uppväxt och ända fram tills farmodern lämnade jordelivet för några år sedan. När sista paret var utslitet tänkte jag att då får väl jag göra ett försök, för är man van att ha hemstickade stjärnvantar är det ju hårt att plötsligt bli utan. Jag hade sneglat på David Schulz underbara Northman Mittens ett bra tag och tänkte att Maria nog också skulle gilla dem. Det gjorde hon. Hon fick dem i födelsedagspresent tillsammans med ett stort paket lakritspipor och såvitt jag förstod var hon nöjd.Närbild NorthmanBeskrivningen är väldigt välskriven och liksom lite kärv och härlig. Jag älskar att sticka vantar och jag älskar tvåfärgsmönster. Det enda som var lite krångligt egentligen var väl att få till precis perfekt storlek på innervantarna. Sätta över maskorna på tråd, vända in innervantarna, prova, känna efter alldeles för mycket, vända ut igen, sätta tillbaka maskorna på stickorna, sticka tre varv, prova igen, bli nöjd, komma på att den andra innervanten också behöver bli tre varv längre osv. Men jag tog mig ordentligt med tid och repade upp och duttade tills jag var helt nöjd. Sånt ångrar jag aldrig i efterhand. Halvmesyrer ångrar jag alltid.Northman (2)Till yttervantarna hade jag Rauma Finull som jag bunkrade massor av när jag var på Strikk i Göteborg häromåret och till innervantarna använde jag det helt ljuvliga Angora Haze från Rowan. Färgen heter “Nest” och är inte alls så skär som på bilderna utan snarare blekt beigerosa. Det blev fina kontraster och vantarna blev otroligt sköna. Det blir fint för Maria att sticka in sina frusna tassar i det där angorafluffet i vinter.

Gladkoftan

regnbåge3

Detta plagg är Dags käraste ägodel. Han har en alldeles för liten jeansjacka som han älskar väldigt mycket också men denna regnbågskofta är likväl solklar etta på Daggetoppen. Han får massor av komplimanger för den och är alltid mycket noga med att visa alla knapparna (som jag efter mycket om och men hittade på Panduro, av alla ställen) och berätta lite om de olika färgerna.

regnbåge

Det är ju Claras regnbågskofta, förstås, i Peruvian Highland Wool från Filcolana. Jag köpte garnet en torsdag och sen var väl koftan klar på söndagen. Det var så härligt att sitta där och fylla ögonen med all denna färg, det gick bara inte att sluta. Jag har känt mig rätt beige till såväl det yttre som det inre på sistone, så jag mådde gott av detta FÄRGVRÄK. Och jag blir glad av att se resterna – det gick åt ett halvt nystan per färg, ungefär, så egentligen skulle jag ju kunna sticka en kofta till och ge åt nån annan liten unge – i garnskåpet. Jag ska fylla på med lite mer gladfärg i stashen. Rätt vad det är behöver man lite färgterapi.

regnbåge2Eftersom Dag är en lång drasut la jag till två varv på varje rand. A-linjeökningarna utelämnade jag och jag hade nog kunnat hoppa över de förkortade varven i nacken också och helst även gjort halsringningen mindre. Dagge tycker att garnet är lite för sticksigt så han måste ha långärmat under, men det är också den enda invändningen han har. “Jag MÅSTE ha gladkoftan, mamma.”

Loki III

Det börjar bli en vana, det där att sticka Lokisar.

loki spring loki ladugårdJädra gött väder.

loki bulle

Jädra god Solhagabulle.

bulle i profil

Jädra fin unge.

SpringlokiDenna tröja är ju rakt skrattretande liten i storlekarna så jag dängde till med fyraåringsstorlek till min (i och för sig ganska långa) tvååring, och det blev väl ganska lagom. Garnet är Peruvian Highland Wool och än så länge är jag jättenöjd med det. Det var härligt att sticka med och några noppor har vi inte sett till. Den blågrå färgen (812) är underbar, precis lagom melerad och levande, så den vill jag gärna sticka mer i.

Hösthej!

peruvian

Inte en enda maska har jag stickat på hela sommaren, men nu när det äntligen höstas verkar det rassla igång igen. Häromveckan var jag på Strikk och man kan väl säga att det hela ballade ur lite. 22 nystan Peruvian. Det ska bli en regnbågskofta enligt Clara Falks recept och så säsongens Loki, förstås.

MerinoOch titta här då! 50 g supertunn ekomerino som Anna Dandelion har växtfärgat och som jag har köpt av min Instagramkompis Dödergök. Jag såg direkt vad det vill bli, men jag återkommer angående det.

Jag går och väntar på en liten Finch-leverans också. Jag har önskat mig en Rayures länge nu och nu får jag garnet av mig själv i försenad 40-årspresent. Hoppas att det kommer snart. Hoppas att det kommer i dag. Hoppas att det kommer inom en timme.

Tusen mössor till

bild (7)

Nu betar vi av resten av mössorna så att vi kan gå vidare sen.

Den här gröna har varit i flitigt bruk i vinter. Precis som Garter Ear Flap Hat är den påhittad av Purl Bee och beskrivningen finns här. Jag hyser mycket stort mössförtroende för Purl Bee, det blir snyggt och bra varenda gång.

Garnet är ett väldigt mjukt och fint ett från Rowan som jag har haft liggande i stashen i många år. Banderollerna är tyvärr borta men jag tror att det är nån av deras kaschmirvarianter.

Jag lät med flit bli att sätta tofsboll på mössan för att den skulle kunna rymmas under luvan på overallen eller under en extramössa för den händelse att Mårran kom dragande med riktig iskyla.

mössa och krage

På bilden ovan skymtar även den utmärkta löskragen Heartwarmer. Först stickade jag en i samma garn som gröna mössan, men den försvann tyvärr spårlöst efter första användningen. Då fick det bli en i svart Eco Alpaca i stället eftersom det gröna garnet var slut. Den har varit en kär vän hela vintern igenom. Egentligen kanske man borde ha en löskrage själv också. Varför ska det superpraktiska enbart vara förbehållet barna?

En dag för ett par månader sen, när vi lastade ur bakluckan på bilen, såg jag nåt på marken som kändes vagt bekant. En genomblöt, väldigt smutsig trasa – gröna löskragen! Hela långa vintern hade den legat på gräsmattan på vändplanen och slaskat. Jag tvättade den säkert tio gånger, trots att jag förstås visste att det var kört. Synd på det fina garnet. Det hade varit bättre om vi hade tappat den nånstans där nån annan kunde ha hittat den och fått användning för den.

blå luva 1

Och avslutningsvis ännu en Vålåluva fast i vårigare fason. Åskblått Arwetta Classic. Snygg färg på detta barn.

blå luva 2

Ylleolle

I dag ska det inte handla om mössor, tro det eller ej, men barnsticke är det förstås fortfarande. Jag har inte tid med några storsticken nu. Barnattiraljer och vantar är vad som hinns med. Gott så – snart är ungen 14 och helt ointresserad av att umgås med mor. Jag kan sticka storkoftor då. Gråta över hur hastigt tiden flyr och sticka storkoftor.

Loki fram

Dagens barnsticke är som synes ännu en Loki. Den lilla svarta från i höstas är urvuxen. Jag påbörjade den här nya i januari och avslutade den bara nån vecka senare. Nu har den varit i bruk ett par veckor och jag måste ju verkligen säga det vi alla redan vet – ylleolle är ett mycket bra plagg. Lagom varmt, lagom svalt. Och så väldigt mycket skönare för ögat än miljöfarlig uniformsfleece från det där företaget som börjar på P…

Loki bak

Garnet heter Louet Riverstone. Jag köpte det på Strikk i Göteborg för evigheter sen med målsättningen att sticka en Little Majolica till Kommandoran, men det blev aldrig av. Det var härligt att sticka i och färgerna är fantastiska men så värst imponerad av kvaliteten är jag inte – tröjan har som sagt varit i bruk ett par veckor men den filtar och noppar sig redan. Jag har en del kvar i andra färger också men det får nog bli mössor av det.

loki och luva

Jag älskar Loki. Och den här lilla knäppisen.

 

Ur spår, gubbjävlar!

Pow! Gudrun for president!

Gudrun

Jag har stickat vantar till mina systrar. Korven fick ett par Gudrun, förstås. Som alla vet är detta det bästa vantpåhittet världen skådat sen Eunny Jang knåpade ihop sina Anemoi för snart tio år sen.

Beskrivningen är otroligt välskriven och det var riktigt krävande stickning, jag fick ta en lång paus mellan första och andra vanten eftersom min hjärna är så trött, men det var roligt ändå och jag är väldigt stolt över resultatet. Snacka om meningsfullt handarbete. Till vintern hoppas jag ha gjort ett par till mig själv också.

(Jag använde Rauma Finullgarn och st 2,5.)

Lokala luvan

Spanarn har vuxit ur sin Garter Earflap och behövde en ny mössa – gärna en som matchade vinteroverallen. Vi har en ny garnaffär här i Halmstad, Nystan och härvor, och där hittade jag fantastiskt alpackagarn i precis samma färg som läderetiketten och blixtlåsflärparna på sagda vinteroverall. Garnet är jättenärproducerat – det kommer från gården Bokbacken i Simlångsdalen en liten bit utanför stan, och ullen i just mitt garn kommer från en alpackafröken som heter Danielle och vars färg kallas medium fawn. Underbart på så många sätt.

pappa dagge luva

När man är ute vid havet behövs det dubbelmössa.

dubbelmössa2

Modellen jag valde heter Vålåluva och finns i Camilla Skorups fina lilla bok “Sticka till småtting“. Den är full av härliga grejer som Spanarn skulle behöva, bland annat en seglarolle i halvpatent som verkligen vore fin till våren.

bild (2)

Jag stickade på st 2,5 eftersom jag ändå alltid stickar alldeles för löst. Sen gjorde jag en tofs fast jag egentligen inte kan. Det blir bättre nästa gång.

Ja, tjingeling så länge då!

havet

Angoragåva

I julas var jag i Örebro och hälsade på släkten och fyndade angoragarn. Tre nystan blekt, blekt rosa Angora Haze från Rowan fick jag tag i, fast jag hade velat ha fler för det visade sig vara väldigt härligt. Tyvärr har det ju utgått. Kanske att jag dammsuger lite realådor på internet när lönen kommer…

bild (10)

Nåväl, av det garn jag faktiskt lyckades roffa åt mig stickade jag bland annat en löskrage till ännu ett förträffligt kvinns jag har i min närhet (och som faktiskt råkar vara lilla J:s mamma). Vissa får mössor, vissa får vantar och vissa får löskragar. Det faller sig som det faller sig. Till denna krage la jag upp 160 maskor på st 2,5 och sen stickade jag bara på några decimeter. Varmt, fluffigt och kärleksfullt blev det.

bild (6)Och så klädsamt sen!