Kärleksgåva

farafiltenfarafiltenfarafiltenfarafilten

När jag såg Kate Davies “Rams & Yowes” första gången tänkte jag att om jag någon gång skulle få barn skulle jag sticka den. Den blev en symbol för något jag verkligen hoppades på i livet. Och sen väntade jag ju plötsligt barn och det var inga konstigheter alls, men jag vågade ändå inte riktigt. Inte av vidskeplighet - just i barnavseendet är jag, tro det eller ej, realist. Jag var 37 år när jag blev gravid för första gången, och jag hade massor av folk omkring mig som hade påbörjat familjebildningsförsöken långt före mig och fått genomleva alla möjliga sorger. Jag visste allt om vad som kan gå snett, jag visste att det inte alls var säkert att vi faktiskt skulle få träffas på riktigt, lilla pyret och jag. Så jag tog det lite lugnt med allt. Jag var inte galet orolig men inte galet salig heller. Jag låg lågt, bara. Men så en morgon förra våren, den 17 mars, låg jag i sängen och sa godmorgon till bebisen. Strök med öppen handflata över magen. Tryckte försiktigt på ena sidan – och fick en enorm, välriktad spark till svar, rätt i handflatan. HEJ MAMMA! Det var inte första sparken, men det var något speciellt med den. Den var som ett meddelande. Jag steg upp och gick raka vägen för att beställa garn till bebisens fårafilt.

farafilten

Mitt lilla barn, som jag ju faktiskt fick träffa. Han är ju här nu, med sina tjocka små lår och sin jätteglugg mellan tänderna och sitt kvillerskratt. Och min man, som står bakom kameran. Och havet och himlen. Och hantverket. Kvinnokonsten. Kärleksgåvan.

Stickerskan som blev virkerska också

Ja, jag börjar väl med att önska glad påsk i efterskott!

bild (46)

Jag virkade ju en ryslig massa uvar vid den här tiden förra året, när jag låg i soffan och ruvade unge, och de senaste veckorna har jag virkat ännu fler. Nu har de hittat sin roll i detta hushåll – vi har slutat med fågelplågerifjädrar i påskriset och börjat med påskugglor i stället. Elegangt!

bild (45)Mönstret, som är gratis, hittar man hos A Morning Cup of Jo Creations. Jag har använt dels Minibomull från Järbo och dels en massa Wollmeise-rester. Och rätt många par säkerhetsögon gick det åt. Jag älskar säkerhetsögon, de får mig att känna mig så kompetent. Jag rekommenderar förstås ugglevirkning åt alla. När man har hittat den rätta knycken går det blixtsnabbt att veva ihop en sån här liten polare – att behålla själv eller lägga på brevlådan till nån man tycker om.

Vi har haft en helt ljuvlig påsk. Massor av tid tillsammans. Svärmor och hennes man var här och lekte med Spanarn (underbart att se hur mycket de tycker om varann!) och tittade på vårt nya hus, gick en rond mot maskrosorna i trädgården och åt paj som åtminstone var hemskt snygg i teorin. Och en liten tur till Göteborg och Trädgårdsföreningen blev det också. Man mår bra av att titta på tulpaner.

Jag stickar massor just nu, men i dag har jag tydligen bara virke att visa. Min yngsta syster Lillis blev avundsjuk på Korvens grillgrytisar, så hon fick ett eget par.

bild (47)

Vilken dag som helst nu ska vi åka ut till havet och fota Fårafilten. Och ett par knallrosa Wollmeisestrumpor. Är det något man kan säga om mitt hantverksutövande våren 2014 så är det att jag breddar min repertoar.

Edit: Jag glömde ju bilden på chefsugglan.

bild (48)

Grillvirkning

Häromhelgen försökte min idol Nitsirk lära mig att frivirka. Min oerhörda talang för detta kanske inte kom i dagen ögonaböj, men vänta ni bara. Jag gick ut starkt med denna håglösa lunnefågel med gamnacke!

Vilket UTTRYCK!

Vilket UTTRYCK!

Jag ägnade ett par dagar åt att försöka virka in fågeln i ett mer sammanhängande sammanhang, men plötsligt satt jag visst och gjorde grytlappar i stället.

bild (39)

De blev ganska platta.bild (41)

Ibland blir avigan nästan snyggare än rätan.

bild (38)Sen slog jag in grytlapparna i grillfolie och skänkte dem till min syster Korven. Eftersom det var grillpremiär och allt det där.

Nu ska fågeln få en fru.

 

Pioninspiration med extra allt

bild-30I somras hamnade detta garn och dessa pioner i mitt blickfång samtidigt. Den människa som i en sån situation inte skulle tänka “VANTAR!!” är ju inte normal.

bild-31pioninsida

bild (30)Vantarna blev färdigstickade och riktigt hårdhänt tvättade/halvfiltade och ovanstående lilla pyntskiss blev nedkrafsad. Och sen blev jag morsa. Och sen hände ingenting mer på vantfronten förrän i fredags, då Spanarn bestämde sig för att ta en sovdag.

bild (31)

bild (29)

bild (34)

Jag bara lät det ske. Man ska inte hålla på och tänka så mycket jämt.

Igår var jag på Panduro och tjackade mer pärlor.

En halv Viajante

bild (28)Susanna undrade hur jag alls hinner sticka numera. Svaret är att det gör jag inte – frånsett sån här hjärndödhetsstickning där man bara bränner rakt på utan att ens egentligen behöva vara vid medvetande och som man bara släpper rätt ner när Spanarn har vält eller vaknat eller bara allmänt virrat till det. Räta räta räta räta i evighet amen.

Jag gillar färgen väldigt mycket. Den skiftar rent otroligt – ibland är den bara stumt grå, ibland skimrar den i hundra olika havsgröna nyanser. Hur själva sjalen blir återstår att se, den känns mest som ett otympligt skynke i nuläget. Jag tänker mig att min yngsta syster Rainbow Warrior kanske ska ha den. Hon klär sig egentligen enbart i svart (fram till rätt nyligen enbart i svart AKRYL, huga! Hon har dock skådat alpackaljuset nu, så det är lugnt) men det här garnet går i precis samma toner som hennes ögon och skulle vara så vackert mot hennes röda hår, och hon har faktiskt vid ett tillfälle sagt att hon möjligen skulle kunna tänka sig något enstaka kulört plagg. Vad hon nu menade med kulört. Ljussvart, kanske? Grågrönt kanske är för skrikigt?

Jag längtar efter att få sticka nåt svårt. Eller åtminstone en sån här. Jag vet inte när jag såg en vackrare kofta senast. Men vi vet ju hur det blir när jag ska sticka nåt i Shelter.

Provisorium

God fortsättning på er!

Nu har vi baxat in oss själva och våra tillhörigheter i vårt lilla hus. Eller lilla och lilla – vi bor nu mer än dubbelt så stort som tidigare, men ett nätt radhus är det likväl, med liten, liten täppa framför och aningen större bakom. Vi trivs nåt så in i helskotta och julen var fin. Min syster Korven bor med make och Kommandora samt Kapten bara tvåhundra meter härifrån, och hon ställde till med rejält julkalas.

Men nu är det nytt år och dags att försöka komma i ordning lite. Det står fortfarande lådor överallt, men i helgen som var tog mamma och jag äntligen upp mitt garn och därmed decimerades lådantalet med åtta. Gött. Hallen på övervåningen ska, åtminstone tills lille Spanarn är stor nog att börja demolera på riktigt, vigas åt mitt garn och min Shakespeare. Jag är så lycklig över detta. För 20 år sen när Korven och jag var studenter och delade en helt enormt stor rivningslägenhet hade jag ett eget syrum, men efter det har allt mitt handarbetsrelaterade av utrymmesskäl alltid fått ligga nedpackat och undanstuvat. Nu blir det alltså andra bullar. Jag får ett hörn att ställa ett garnskåp i!! Och i ett annat hörn blir det sticknings- (och sagoläsnings-) fåtölj och hyllor för handarbetsböcker och Shakespearesamlingen. Och liten stereo så att det kan bli lite öronspis också. Det är ett ljuvligt rum, ljust och lätt, och det ska bli underbart att få det klart. Men då gäller det att hitta GARNSKÅPET först. För ett tag sen trodde jag att jag hade gjort just det. Men förälskelsen svalnade rätt fort och dessutom gick fanskapet inte att få upp för trappan, så det tjänstgör nu som matsalsskåp i stället. Få se om det får fortsätta i den tjänsten eller om jag säljer det vidare. Jakten fortsätter. Och under tiden ser det helt enkelt ut så här:

bild (27)

Jaja. De där korgarna, alltså… De ska bli leksaksförvaring inne hos Spanarn sen. Men det går ju an tills vidare. Och det var oerhört inspirerande att – bokstavligen – se sina skatter i ett nytt ljus. Jag satt hela förmiddagen och bara tittade på allt jag har samlat på mig och fick tusen nya idéer.

Morgon och kväll trålar jag Blocket i jakt på mitt skåp men de bästa godbitarna ryker ju på en minut. Kanske skulle jag allra helst vilja ha nåt sånt här, men Norrgavel + föräldrapenning är en ekvation som man inte kan annat än skratta hjärtligt åt.

              Bild lånad från www.norrgavel.se

Bild lånad från www.norrgavel.se

Det skulle vara roligt att se hur ni i min lilla tappra läsarskara förvarar ert garn. Berätta! Om någon skulle orka blogga om det och länka till inlägget här i mitt kommentarsfält skulle jag bli jätteglad!

Nu ska jag försöka göra nåt åt klädkammaren.

Överlevnadskit

bildI dag är det torsdag. På söndag flyttar vi. Tvärs över landet, till huset och havet. Det är alltså lite stökigt nu, men jag har som ni ser koll på det viktigaste. Jag har planerat detta mycket noga. Det är med stickning för den som är en stickerska som det är med hö och vatten för den som är en häst – det måste alltid finnas att tillgå, oavsett om man sitter i bilen eller har kollapsat bland flyttlådorna eller vaknar första morgonen i sin nya säng i sitt nya sovrum. Alltså:

- Beskrivning på enkel men bra stickning. Bara räta maskor, inget att hålla reda på egentligen. Perfekt vid bilåkning och lätt att bara släppa rakt ner när bebisen vaknar och går från 0 till 100 på en sekund.

- Alla stickor som kan behövas, markörer, sax

- Snygg idolpåse för stilfull transport

- Och sist men inte minst: EN härva som räcker till hela konkarongen. Inte en massa smånystan som hoppar runt och ska hållas reda på.

Jag tar min man, mitt barn och mitt garn och drar min kos. Vi byter liv. Vi önskar eder alla en fröjdefull jul.

Dagge Drakdråparen

bild (23) Hej, kära eftersatta blogg! Jag hinner just ingenting nuförtiden, men här har vi trots allt en draksnuttefilt efter Livet på Florabakkens mönster.
Jag började med den när vår lille pojke låg i magen – hans arbetsnamn var Katla (fråga inte), så det passade ju bra. Faktum är att jag virkade på den mellan värkarna när allt hade satt igång också. Jag låg i sovrummet och oooade och aaaade och yogaandades och virkade om vartannat. Så det känns ju lite fint att äntligen ha fått den färdig nu. Jag fäste sista tråden i morse och överlämnade den högtidligen till lillen. Han älskar den, som synes.

bild (21)Det är ju lite olika, det där hur man visar kärlek.

bild (24)Jättefint mönster och rolig virkning. Låt oss hoppas på fler klurigheter från Maria på Florabakken! Garnet är som vanligt Baby Cashmerino och jag använde virknål 3.

bild (22)

Det är på den här nivån det är

Jag kommer åt att sticka ett par varv på fårafilten då och då, men annars är det på sin höjd sånt här småpillerill som hinns med.

bild (20)Jag virkade rätt många såna här när jag låg i soffan och tittade på “Doc Martin” i väntan på Dagges ankomst. Den rosa till höger var den första, vilket om inte annat syns på den taffliga näbben… Sen blev det flera. De två på bilden ovan fick åka till Halmstad med posten för att agera tröstisar åt lilla Kommandoran som gick och gjorde sig ordentligt illa under sommarlovet. Den på bilden nedan skulle visa sig bli Dags första kärlek. Han älskar den nåt så infernaliskt. Om det så är mörkaste natt och han egentligen sover när jag lägger honom på skötbordet börjar han skratta och babbla och fäkta när han ser den.

bild (19)Det ska ju vara fler egentligen. De ska sättas ihop till en riktig uggelmobil. Men i nuläget är det på den här nivån vi befinner oss. Man gör det man hinner.

Mönstret heter Baby Owl Ornaments och är busenkelt och riktigt roligt. Jag använde bomullsgarn från Järbo, såna där mininystan i skrikiga färger, men om jag virkar fler framöver tror jag att jag ska tulla lite på Cashmerino-stashen och de mildare färgerna där.

Nya tider

Det har ju varit ganska lugnt här i bloggen på sistone. Ute i IRL:et har det å andra sidan varit tämligen händelserikt för min och min mans del. Det finns ju liksom en anledning till att här har stickats en massa leksaker och små, små koftor på sistone, va.

vaktkanin

Vår lilla pojke, nu nästan en månad gammal men på bilden alldeles, alldeles ny. Och snoppkaninen – numera vaktkanin. Den satt i ytterfacket på BB-väskan och höll koll på mig under förlossningen (gissa om personalen diggade den!) och nu håller den fortet dygnet runt.