Tusen mössor till

bild (7)

Nu betar vi av resten av mössorna så att vi kan gå vidare sen.

Den här gröna har varit i flitigt bruk i vinter. Precis som Garter Ear Flap Hat är den påhittad av Purl Bee och beskrivningen finns här. Jag hyser mycket stort mössförtroende för Purl Bee, det blir snyggt och bra varenda gång.

Garnet är ett väldigt mjukt och fint ett från Rowan som jag har haft liggande i stashen i många år. Banderollerna är tyvärr borta men jag tror att det är nån av deras kaschmirvarianter.

Jag lät med flit bli att sätta tofsboll på mössan för att den skulle kunna rymmas under luvan på overallen eller under en extramössa för den händelse att Mårran kom dragande med riktig iskyla.

mössa och krage

På bilden ovan skymtar även den utmärkta löskragen Heartwarmer. Först stickade jag en i samma garn som gröna mössan, men den försvann tyvärr spårlöst efter första användningen. Då fick det bli en i svart Eco Alpaca i stället eftersom det gröna garnet var slut. Den har varit en kär vän hela vintern igenom. Egentligen kanske man borde ha en löskrage själv också. Varför ska det superpraktiska enbart vara förbehållet barna?

En dag för ett par månader sen, när vi lastade ur bakluckan på bilen, såg jag nåt på marken som kändes vagt bekant. En genomblöt, väldigt smutsig trasa – gröna löskragen! Hela långa vintern hade den legat på gräsmattan på vändplanen och slaskat. Jag tvättade den säkert tio gånger, trots att jag förstås visste att det var kört. Synd på det fina garnet. Det hade varit bättre om vi hade tappat den nånstans där nån annan kunde ha hittat den och fått användning för den.

blå luva 1

Och avslutningsvis ännu en Vålåluva fast i vårigare fason. Åskblått Arwetta Classic. Snygg färg på detta barn.

blå luva 2

Ylleolle

I dag ska det inte handla om mössor, tro det eller ej, men barnsticke är det förstås fortfarande. Jag har inte tid med några storsticken nu. Barnattiraljer och vantar är vad som hinns med. Gott så – snart är ungen 14 och helt ointresserad av att umgås med mor. Jag kan sticka storkoftor då. Gråta över hur hastigt tiden flyr och sticka storkoftor.

Loki fram

Dagens barnsticke är som synes ännu en Loki. Den lilla svarta från i höstas är urvuxen. Jag påbörjade den här nya i januari och avslutade den bara nån vecka senare. Nu har den varit i bruk ett par veckor och jag måste ju verkligen säga det vi alla redan vet – ylleolle är ett mycket bra plagg. Lagom varmt, lagom svalt. Och så väldigt mycket skönare för ögat än miljöfarlig uniformsfleece från det där företaget som börjar på P…

Loki bak

Garnet heter Louet Riverstone. Jag köpte det på Strikk i Göteborg för evigheter sen med målsättningen att sticka en Little Majolica till Kommandoran, men det blev aldrig av. Det var härligt att sticka i och färgerna är fantastiska men så värst imponerad av kvaliteten är jag inte – tröjan har som sagt varit i bruk ett par veckor men den filtar och noppar sig redan. Jag har en del kvar i andra färger också men det får nog bli mössor av det.

loki och luva

Jag älskar Loki. Och den här lilla knäppisen.

 

Ur spår, gubbjävlar!

Pow! Gudrun for president!

Gudrun

Jag har stickat vantar till mina systrar. Korven fick ett par Gudrun, förstås. Som alla vet är detta det bästa vantpåhittet världen skådat sen Eunny Jang knåpade ihop sina Anemoi för snart tio år sen.

Beskrivningen är otroligt välskriven och det var riktigt krävande stickning, jag fick ta en lång paus mellan första och andra vanten eftersom min hjärna är så trött, men det var roligt ändå och jag är väldigt stolt över resultatet. Snacka om meningsfullt handarbete. Till vintern hoppas jag ha gjort ett par till mig själv också.

(Jag använde Rauma Finullgarn och st 2,5.)

Lokala luvan

Spanarn har vuxit ur sin Garter Earflap och behövde en ny mössa – gärna en som matchade vinteroverallen. Vi har en ny garnaffär här i Halmstad, Nystan och härvor, och där hittade jag fantastiskt alpackagarn i precis samma färg som läderetiketten och blixtlåsflärparna på sagda vinteroverall. Garnet är jättenärproducerat – det kommer från gården Bokbacken i Simlångsdalen en liten bit utanför stan, och ullen i just mitt garn kommer från en alpackafröken som heter Danielle och vars färg kallas medium fawn. Underbart på så många sätt.

pappa dagge luva

När man är ute vid havet behövs det dubbelmössa.

dubbelmössa2

Modellen jag valde heter Vålåluva och finns i Camilla Skorups fina lilla bok “Sticka till småtting“. Den är full av härliga grejer som Spanarn skulle behöva, bland annat en seglarolle i halvpatent som verkligen vore fin till våren.

bild (2)

Jag stickade på st 2,5 eftersom jag ändå alltid stickar alldeles för löst. Sen gjorde jag en tofs fast jag egentligen inte kan. Det blir bättre nästa gång.

Ja, tjingeling så länge då!

havet

Angoragåva

I julas var jag i Örebro och hälsade på släkten och fyndade angoragarn. Tre nystan blekt, blekt rosa Angora Haze från Rowan fick jag tag i, fast jag hade velat ha fler för det visade sig vara väldigt härligt. Tyvärr har det ju utgått. Kanske att jag dammsuger lite realådor på internet när lönen kommer…

bild (10)

Nåväl, av det garn jag faktiskt lyckades roffa åt mig stickade jag bland annat en löskrage till ännu ett förträffligt kvinns jag har i min närhet (och som faktiskt råkar vara lilla J:s mamma). Vissa får mössor, vissa får vantar och vissa får löskragar. Det faller sig som det faller sig. Till denna krage la jag upp 160 maskor på st 2,5 och sen stickade jag bara på några decimeter. Varmt, fluffigt och kärleksfullt blev det.

bild (6)Och så klädsamt sen!

Lilla räven

20150209_164555 (1)Den här lilla rävmössan har väl ingen människa som tittar på internet ibland kunnat missa. Jag hittade ett nystan Felted Tweed i den perfekta rävfärgen i garnskåpet och det vita tror jag är Rauma Finull. Och sen bar det av! Det var rundstickning med intarsia och det var förkortade varv och det var vikningar och vändningar och intagningar och hit och dit. Och det var definitivt ingen tv-tittning under arbetets gång.

Den passade inte alls på Spanarn, men på lilla J funkade den desto bättre. Jag övervägde att sticka en ny, modifierad till Spanarn, så att de båda kunde åka i bredd i sina vagnar och vara rävigast i stan, men det blev förstås ingenting med det.

räv

(Jamen fy fan för intarsia.)bild (12)

En bra mössa till en bra kvinna

 

Herregud, vad jag har stickat! Det har varit en rent vettlös produktion de senaste månaderna, men jag har varit väldigt osugen på allt vad datorer heter, så något bloggande har det inte kunnat bli. Nu är jag dock av försörjningsskäl tillbaka framför datorn så nu börjar väl det värsta skärmmotståndet lägga sig. Två tröjor, två par strumpor, ett par magnifika vantar, en halv väska och otaliga mössor har jag att visa. Och då har jag säkert glömt en massa.

Först ut: En bra mössa till en bra kvinna. Jag stickade ju en Garter Earflap Hat till Spanarn i höstas, och den var det många som gillade. Bland annat ville den älskade personen på bilderna nedan ha en egen. Jag vet inte många vuxna som kan bära upp en mössa av detta slag, men Rina spelar i en helt egen liga, som synes.

IMG_3745“Vad är det för underbart hus Rina befinner sig i/framför” tänker ni förstås när ni ser dessa bilder, och då kan jag berätta att det är Lis Mejeri, som hon bebor och driver tillsammans med sin livskamrat patron Blidberg och en och annan fyrfoting. Ta en titt!

IMG_3716Mössdetaljer: Garter Earflap Hat efter PurlBees beskrivning. Jag tror att jag använde stickor nr 4,5 och att garnet var Rowan Cocoon vet jag med bestämdhet. Om man gillar förkortade varv är det mycket trevlig stickning.

(Jag stickade en till mig själv också, men den repade jag upp omedelbart efter första provningen framför spegeln…)

Vad säger björnen?

Jag varvar nyttostickning med tramsvirkning. Nedan ser vi ankan (eller, som Dag tror, björnen) Henry. Han tog en halv dag att virka och blev ganska söt och nu tar jag mig med förnyad kraft an ännu fler vantar och strumpor och mössor och förskolepantalonger.

bild (57) copy

Garnet är dels Flox och dels Syrén från Marks och Katten som jag köpte på rea på Panduro. Man vet aldrig när det akuta ankvirkningsbehovet ska slå till, så det är klokt att vara förberedd. Virknål nr 4 använde jag och mönstret köpte jag av designern Fatfaceandme på Etsy: https://www.etsy.com/se-en/listing/160192427/henry-the-duck-amigurumi-pattern?ref=favs_view_21

I morgon ska jag försöka blogga om något så spännande som Dagges nya raggsockor. Om inte stormen Alexander har blåst bort oss allihop innan dess, förstås. Jag är orolig för mitt persikoträd och mitt växthus. Och för att ett träd i slänten bakom huset ska välta och mosa vårt arbetsrum. Men sånt här hör livet vid havet till. Vi har bunkrat ägg, lakrits och potatis och har massor av DVD-filmer vi inte sett sen vi låg vid universitetet, så det ska säkert reda sig.

Koft-KAL

Nu ska jag ta kontroll över mitt mönsterkonstruktionsfuskeri och lära mig på riktigt – med hjälp av Stickamera och Dödergöks koft-KAL. Min egen kropp är stadd i alltför genomgripande förvandling för att det ska vara nån idé att ta mått på den just nu, men Dagge behöver alltid koftor och jag har massor av mörkblå jättefin gammal tweed som länge har mumlat om att den vill bli just kofta. Jag stickar provlapp i kväll.

Och allt jag har att säga för övrigt är att det är underbart att det äntligen börjar lacka mot jul nu. Som jag har längtat. Hela långa året. Ända sen januari. Trevlig advent på er!

bild (57)

 

Nej tack, sa Kommandoran

För några år sen när min kompis Jempan och jag som vanligt var ute och drog på stan efter jobbet råkade vi på en underbar liten garnaffär i Gamla stan. Jag minns inte vilken gata det var, men den låg mer åt Skeppsbrohållet än Riddarholmen. Affären drevs sen många år tillbaka av en väldigt rolig och rar gammal dam. Vinter efter vinter hade hon stått där framför värmefläkten och huttrat eftersom värden aldrig kom sig för att göra nåt åt värmen.

Massor av härlig ull hade hon. Jag gick därifrån med två härvor Karamell Ingela från Visjögarn och beskrivningen till Johanne Ländins Karin Kurbits-vantar och tänkte att jag skulle komplettera med en bra bottenfärg bara, men sen blev det inget av det vantsticket. Och sen blev det inget. Och sen blev det inget. Och sen blev det plötsligt en Fledgling Featherweight.

bild (52)Garnet började ropa på mig nån gång i somras, och eftersom Kommandoran skulle börja skolan och jag ville ge henne något – en tröja med tusen inbyggda kramar – till första skolveckan blev det en sån här. Förskräckligt roligt hade jag, och förskräckligt pilligt blev det, för halva ena härvan hade på något sätt försvunnit på vägen så jag fick hushålla och trixa och fixa för att få schatteringarna identiska på ärmarna. Samma gulorange och rosa färgomgång måste räcka till båda ärmarna, så jag fick sticka några varv på ena, ta av garnet, byta till andra ärmen, sticka några (eller ibland kanske bara ett) varv på den, byta ärm igen… Ett oändligt splajsande! Men det gick ju vägen. Och roligt var det, som sagt.
bild (53)Jag älskar färgerna. Det gör nog Kommandoran också egentligen, men hon tycker att garnet är sticksigt och hade hellre velat ha en vanlig kofta som man kan knäppa. Den här blir ju mer som en bolero och det tycker hon känns mysko. Men det är lugnt. Jag kanske låter Dagges polare J ta över den i stället, eller också repar jag upp den och stickar en helt sagolik farfarströja till honom!